vindensmelodi

,,,slappna av och njut i 7 min.

 

,,,när man går in på begravningabyrån och ska
betala in pengar till blodcancerfonden.
Det känns när jag läser hennes dödsannons.
Så overkligt, så hårt.
Det känns när jag läser alla små söta lappar
hon skrivit till mig,,,
Det känns när jag lyssnar på alla skivor hon
köpte till mig.
Det känns när jag dricker "Ingen som du the"


Det känns ont,,,så ont,,,

Vila i Frid - Vi ses!

,,,som ni sa, och tog fram penslarna, dammade av staffliet,
satte på lite jojkmusik, och inväntade känslan,,,
Jag har långt kvar innan jag blir så duktig som Emma på Livskrafter.
Hennes verk är bara helt fantastiskt vackra.

Men kul är det och det är en bra terapi ;-)
Resultatet? Ja, det ser ni här:

Tack söta Malve för denna utmärkelse!



Det var en bra ide´att ge den till alla på sin länklista, så nu gör jag detsamma - skickar denna utmärkelse vidare till alla på min länklista.
Så kära vänner, ta för er!
För ni är alla kreativa bloggare :-)

Kramar till er alla :-)

Åh vad härligt att vara inne hos Vida och höra Sofia Jannok, jag känner mig precis som hemma :-) Alla renarna, fjälltopparna, samerna, snön och jojken,,,,
Jojken är underbar, och det är helt underbart att få sitta och lyssna när de jojkar,,,helst intill en liten lägereld uppe på fjället så att jojken ekar emellan fjälltopparna :-)
Emellanåt berättas det historier om gamla tider,,,så man blir alldeles hänförd. Vilka människor, vilken historia,,,och vilket arv de bär på,,,mystikens arv.
Åh, tänk om jag kunde ta med mig allt ner till er på bloggträffen :-)
Lite jojk,,,lite Norrsken,,, lite fjälltoppar och några renar.  Och hemkokt hjortronsylt!
Men jag får väl bjuda upp er hit på bloggträff nästa gång :-)
Då kan vi åka hundspann upp på fjället och lyssna på jojken och titta på norrskenet i natten,,,,







Lyssna på lite Jojk,,,



Och här min favoritjojk,,,som jag ibland jojkar själv ;-)




Från vårt eget fjäll!!!

Och detta videoklipp är lite kuriosa för mig då :-)) Eftersom vi mestadels vistas uppe i Klimpfjäll.
Och alla som är med på klippet är vänner och bekanta och mina barns kompisar och klasskamrater....
Och det är ju här i Klimplfjäll våran egen Sandra Dahlberg är född och uppvuxen :-) Som jojkar som en gudinna ;-)
So enoy våra stafettlekar här i norr,,,Klimpen here we come!!!

,,,nästan varje hårt och kallt hjärta jag mött finns det en underliggande vilja att känna kärlek som hjärtan ska känna i normala fall. När man skrapar på ytan hos människor som är argsinta och missnöjda,,,så döljer sig där alltid ett hjärta som vilket annat hjärta som helst. Det är bara så svårt att få loss betongen runt vissa personers hjärtan.
Ibland har jag huggit och slitit, och det har tagit tid - men ut har det kommit ett hjärta rödaste rött ändå till sist. Och ett vackert hjärta som blir av med sina bördor glänser som djuprödaste eldsflammor,,,, visst kan det finnas smågrus kvar som skaver lite, men de är för små för att stelna till runt hjärtat,,,,bara man har en hjärthammare av milda och vänliga ord så håller man betongen borta. Och dessa hjärtan jag mött som blivit av med sitt skal har blivit lite extra vackra för mig.

Nu har jag ändrat bakgrundsbild och typsnitt på texten. Tänk att jag blir så less fort,,,måste få ändra lite ibland. Ibland kommer Herr Tråkmåns och sätter sig på min axel, och bara tycker att jag ska förnya mig och ändr lite. Ibland håller jag med Herr tråkmåns, men ibland ber jag honom fara ocj flyga ;-) I dag fick han sitta här en stund och tycka till om min blogg.

Satt och funderade över att strukturera upp mitt liv, skriva tacksamhetsdagbok som Vida gör, och göra en "to do" lista. Försöker att fundera ut hur vardagen ska bli så okomplicerad som möjligt och hur jag ska minska stressen.
Hur jag ska fokusera på det possitiva och se möjligheterna isället för hindren,,,
Jag hittade Stronger.se och Jens Olof Stolpe!
En otroligt duktig kille som vet vad han pratar om. Han är funktionshindrad, och har vänt alla sina svårigheter till möjligheter :-)
Impad blir jag av denna kille!!!




När människor runt om mig pratar om att tänja sina gränser frågar jag mig; vilka gränser?

- Jens Olof Stolpe

Egentligen är detta klipp lite elakt,,,men jag kan bara inte slute skratta ändå när jag ser det,,,,det är bara sååå galet!
Ni är nog många som har sett det redan, men ibland behöver man få sig ett riktigt gott skratt,
och även om jag tycker synd om de stackarna som är där,,,,så bara kan jag inte sluta skratta jag heller.
Det är ungefär som när man var liten och gick i skolan,,,och fröken sa åt en på skarpen, och man visste att, nu är det inte läge att skratta,,,och då bara liksom väller det upp, och går bara inte att stoppa!!! Än hur mycket man försöker,,,,



Med risk för att ni tycker jag är elak och har sjuk humor så,,,, kommer den här i alla fall :-))

,,,något som ska vårdas och skötas.
Men det är inte lätt att spela på rätt sträng,
att hitta rätt svar, att se rätt spegelbild,
som reflekterar rätt ljus och rätt skönhet.
Kärleken är en konstig lek,,,

Jag har blivit utmanad av Vida att fortsätta denna story. Den började hos Svante, och nu går den vidare. Jag tänkte ägna min utmaning till min vän som nyss lämnat oss,,,både för att hon gillade att läsa och för att hon faktiskt var språklärare,,,och detta ska ju skrivas på engelska. Jag tror hon hade tyckt om denna berättelse som håller på att skapas. Dessutom döper jag denna lilla huvudperson i storyn till Jenni, som ett minne.



Såhär skriver Svante i sitt inlägg från i förrgår:

Har ni tänkt på hur många tankar och idéer som far genom medvetandet varje dag!? Här är en som kom farande i dag:

"Hmm, jag skulle vilja skicka in ett bidrag - men vad? Kanske själva den här bloggen kan bli ett bidrag i det här lekfulla vem-vet-vad-som-händer-projektet... Eller? Nä... Ja, men jag kan ju... Ja, vilken kul idé! DET gör jag! Jag startar en "stafetthistoria", så får det bli ett gemensamt bidrag från en liten pluttebit av den oändliga bloggosfären. Varför inte? Känns kul..."

Eller, med andra ord: Jag har skrivit en inledning på en liten historia om en flicka med ett gult paraply. (Observera att det inte alls handlar om "den riktiga Amy" med sitt gula paraply som ni kanske sett på YouTube, utan om... - inte vet jag. :-)

Inledningen är tre stycken lång och tanken är att lämna över den till en annan blogg(are) för att den ska få växa med en liten bit (sisådär tre nya stycken, eller kanske två eller fem), varpå den lämnas till ytterligare en blogg(are), och så vidare... (Anledningen till att jag tänker mig bloggare som skribenter, är att det vore extra kul att kunna följa berättelsens framväxt via nätet.)

Hela idén bygger ju förstås på att den jag lämnar över stafetthistorien till tycker det är en kul idé, har lust att bidra och inte drabbas av alltför mycket prestationsångest - och att detsamma gäller nästa och nästa och nästa person... Ända tills stafetthistorien återvänder hit, färdig och fin, den 19 januari.

Det är värt ett försök... I bästa fall kommer en ny bit av historien att skrivas en gång per dag, men om den skulle stanna upp och någon "sträcka" skulle ta längre tid är det inte hela världen. Allt är bara ett kul experiment! Och när historien återvänder till mig skickar jag den till Amy och i bästa fall kommer den med i filmen och alla vi som bidragit får åka till USA och se premiären och gå på galapartyt. :-)

Jag tyckte det verkade bäst att skriva på engelska, men om någon tycker det tar emot för mycket och hellre skriver på svenska, åtar jag mig härmed att översätta innan jag mejlar vår berättelse till Amy. Om det nu blir någon... Det är upp till er!



Här är berättelsen:

There once was a little girl who wanted to save the world. She wasn't sure that the world really needed to be saved. All she knew was that she wanted really badly to save it. And all she had was a yellow umbrella.

What good is a yellow umbrella, she thought. If only I'd got a purple one, or a green with pink stars. But all I have is this yellow umbrella. Well, she thought, there must be a way. And so she went out in the street with her yellow umbrella, at noon a hot and sunny day.

She hadn't been walking longer than to the crossroads by the bakery when she met a man who spoke to her. "What a lovely umbrella", he said. "It's got the colour of the sun. Is it yours?"

As soon as he said that the little girl realized that her umbrella was a symbol of the sun. She was carrying the sun in her hand and if she could do that she could save the world as well but she still didn't know how. She looked up at the man and answered: Yes it is mine but it also belongs to the rest of the world depends on how you see it.

The man was quiet for a while and then said: Do you know what? I think you have a lot of wisdom. Take care of that yellow umbrella and remember that everything is made out of magic. The little girl looked up at the man and took him by the hand....

She said  "My name is Jenni and i would be happy if you could help me to save the world"  The man smiled at her and said  "offcourse my little dear!" He took up something  from his pocket, and gave it to Jenni, his eyes was full of love, and his hand was warm and safe. The litte berlock was shining in his hand, he pot it into her little hand and said  "Everything that you belive in you can get,,,you can reach every goal you want, and you can give the world your love and wisdom"

The old man and Jenni walked a bit down the street, her umbrella was shining and her berlock was shining. The man looked up in the sky and said: " You know, we are going to look for all the things who shines, all things that means something for people, all things that are lightning up poeples lifes"
Just when the man had spoken, they heard a sound. A intresting sound of,,,,,





Nu utmanar jag   Mariasbetraktelser  att ta över denna story.

Lovar du att vara ärlig? Ja
Låt just nu: Hallelujha med Kurt Nilsen
Om du röker: Någon enstaka gång.
Beroende av: snus o böcker
Favoritkaraktär(er) i bok: Den typiska gamla kvinnan som ser tillbaka på sitt liv.
Vem behöver du mest just nu: ja säg det, jag vet i alla fall VAD jag mest behöver just nu : Lugn och ro.
Vad tror folk om dig: Att jag är en gladskit!
Stämmer det: Ja, det tycker jag,,,men jag har djupa sidor också :-)
Vad säger du för att imponera på någon: Sanningen
Hur imponerar man på dig: Genom att vara ärlig, öppen och framförallt ödmjuk inför livet.
Brukar du skratta för dig själv? Ja.
Vad står det i ditt senast inkomna sms: "Ok, hoppas att dom var lite loja idag då,,,,,"
Vilken är din favoritmålning?: Ett älskande par.
Äger du några converse: Ursäkta om jag är dum nu,,,men vad är det?
Festar du mycket: Nej.
Är du allergisk i mot något: Vet inte riktigt.
Vad har du för mobil operatör: Telia
Har du haft sex idag: Ha ha skulle inte tro det.... är singel sedan länge
Nästa mål i ditt liv: Att hitta mig själv :-)
Hur svarar du i mobilen: Mitt namn eller,,,Ja Hallå
Vem ringde du senast: Mitt ex.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: "Vi är hemma nu och det har gått bra,,,"
Antal sömntimmar inatt: 7
Sov du ensam: Nej, min dotter sov bredvid.
Tycker du om din pappa: Oh Ja!!! Och saknar honom fruktansvärt mycket också!!!
Brukar du komma i tid: Alltid
När mår du bra: När jag inte har några krav på mig, och får vara lite för mig själv,,,typ i hängmattan med en god bok,,,eller får meditera en stund.
När blev du fotad senast: I Fredags.
Vanligaste färg på dina kläder: Svart, rött och grönt.
Vad tycker du om fötter: Lika som alla andra kroppsdelar.
Är du smart: Njaeoo,,, jag har ju i alla fall en universitetsutbildning,,,men att vara smart kan inte alltid mätas i så´na saker,,,det är så mycket mer och ett så mycket större begrepp!
Är du aktiv i skolan: Nej, men skulle gärna sätta mig i skolbänken igen.
Vem/vilka saknar du just nu: Min Pappa!
Favorit dryck på morgonen: Kaffe eller The
Rakar du benen: Jo man får allt ansa i djungeln ibland
När brukar du gå och lägga dig: Allt mellan 22-01
Är du blyg:Nej inte som oftast,,,men om det gäller en kärleksrelation kan jag bli det.
Vill du hellre ha mail än brev: Brev är faktiskt roligare, men det sker ju sällan nu förtiden.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Jo!
Har du spytt offentligt: Nej.
Vad skulle du göra om du vore kille för en dag: Oj,,,, ingen aning,,,,
Använder du stjärnor eller kajal: kajal
Vem/vilka har betytt mest i ditt liv: Mamma, Pappa, Bror och mina barn.
Är du nöjd med ditt liv: för det mesta - jag börjar inse att alla har sina ryggsäckar fulla på ett eller annat vis, och att byta med någon skulle inte göra något bättre,,,och eftersom jag inte vill byta,,så förmodar jag att det är att vara rätt nöjd ändå.
Om inte, vad vill du ändra på:
Är du bortskämd: Njae,,,ibland kanske.



ta den ni som vill :-)

Vad är skönhet? Är det bara ett yttre skal som man putsat och fejat och visar upp, något man lagt ut en massa pengar på,,,,eller är det något annat?
Vem är det som bedömmer vad som är skönhet?
Kanske sitter skönheten bara i betraktarens öga.

Inre skönhet,,,,,syns den? Hur man är som person och mot sina medmänniskor, hur ödmjuk man är i livet,,,,kan det vara skönhet? Kan skönheten växa? Kan en personlighet vara skönhet? Tappar man skönheten om man är en bitter och elak person?
Kan man mäta skönhet? Blir det en rättvis tävling eftersom alla betraktare är olika. Och alla som ska bedöma detta,,,är de medveten om vad de åtar sig? Är de medvetna om de konsekvenser det ger?


Hur man nu än vill se på skönhet så vet jag att,,,,
Den inre skönheten,,, är i alla fall något som finns kvar hos en ödmjuk människa, den förfaller inte även hur långt tiden sträcker sig, även om det yttre skalet faller samman och krackelerar i småbitar- så består den inre skönheten!
Den betydelse den männsikan har och har haft för sina medmänniskor.
Och jag strävar efter att bli så vacker som möjligt :-)



Foto: Christofer Eriksson.




Foto: Christofer Eriksson.

Kolla in detta,,,





Kolla in hos Svante Odmark,,,som har bloggen "det gula paraplyet" så får ni veta mer om hur ni kan vara med i detta otroligt roliga äventyr :-) som miss Amy i USA har startat :-)
Var med och samla in saker till den film som hon ska göra,,,,
Det kan vara vad som helst typ: 
 
Det vore väldans kul om ni tar chansen att skicka in alla fina, "lovely" saker ni gjort till Amy så att de kan komma med i filmen, och väldans kul om ni vill skicka en kopia till den här bloggen - så att den kan bli till det inspirationscenter den vill vara. Här följer en lista på saker som bjuds in att vara med i den film som ska göras på 100 dagar mellan den 20 januari och den 29 april:

Musik av alla sorter
Band
Singer-Songwriters
Videor
Kortfilmer
Animerade filmer
Målningar
Teckningar
Konst
Illustrationer
Sanna berättelser
Påhittade berättelser
Dikter
Listor
Monologer
Pjäser
Dans
Uppfinningar
Hantverk
Fotografier
Bilder tagna med mobilen
Arkitektur
Design
Kulinariska kreationer
Dagboksanteckningar
Kollage
Sandslott
Allt möjligt

Så, kära besökare, berätta för dina barn, bonusbarn, vänners barn, syskonbarn, barnbarn, och för alla dina vuxenvänner och deras inre barn, om detta! Hjälp mig att sprida medvetenheten! Vi har 16 dagar på oss, innan almanackan visar 20 januari...

JANUARI: En månad av återspegling och reflektion, eftersom jag hade varit deltids sjukskriven i ett år då,,,,det kändes som att det var en avgörande tid för att faktiskt kunna blicka bakåt och inse att jag faktiskt hade orkat, hade kommit upp, hade fixat att börja jobba igen,,,, ett år är en lång tid tycker man,,,men för mig var det som en liten blink,,,,Men många funderationer har jag haft.


FEBRUARI: Jag skaffar mig mitt radband, och går in för att träna min inre styrka,,, med meditation, yoga och avslappning. Mindfullness är en viktig del i den vardagliga avslappningen. Under den här tiden fick jag lära mig det mesta om avslappning och djupandning. Något som jag bär med mig resten av livet,,, insikten kom också att min stress relaterade åkommor är något jag får acceptera och lära mig hantera,,,inget jag bara kan knäppa med fingrarna för att få bort,,, jobbig insikt stundtals,,, men så viktig för mitt forsatta leverne.




MARS: Denna månad förgylldes av både sportlov och påsklov, och jag fick tid att praktisera mina nya kunskaper i avslappning. Vårvintern här uppe i Norrland är förträffligt vacker och att vara ute i naturen är både läkande och stärkande,,,ljusare tiden randades.




APRIL:  Jag börjar blogga, och upptäcker en helt ny värd av härliga människor som finns därute och stödjer varandra,,,,jag kallade min blogg för Vindensmelodi, för att den symboliserar det man hör om man lyssnar till sitt inre,,,lyssnar till sin egen inre vind, som har så mycket att berätta,,,så mycket att ge.
Jag fick för första gången höra min favoritlåt  Hallelujha,,, som gett mig många härliga stunder med sång för mig själv här vid datorn.
Jag träffade Madde och hennes mamma Anne ganska fort i mitt bloggande, och har funnit två av de mest starka strålande kvinnor någonsin,,,,när Madde senare lämnade det här jordelivet sörjde en hel bloggvärd, och en av de största gåvorna på kortast tid någonsin rullade in till barncancerfonden


MAJ: Jag tar en retreat till mallorca och får mitt livs största minne i form av den lilla flickan Marga, som låg på botten på bassängen,,,,och jag dök i med kläder och allt utan tanke på annat än ett litet liv som höll på att gå till spillo. Hennes familj hade nyss kommit och satt en bit längre upp, och hade ingen aning om hur tvärdjupt det blev i bassängen,,och lilla Marga bara tultade på neråt,,,djupare och djupare.
Lyckligtvis fick jag upp henne relativt fort, så hon hade inte hunnit få så mycket vatten i lungorna, hon kom igång rätt fort efter att ha hostat upp och skrikit de mest gastkramande skrik jag hört.
Lilla Marga kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.




Nina kom hit till mitt lilla samhälle, och jag kände igen henne,,,men hade inte guts att gå fram och knacka på bilrutan :-) Di som är en av mina avbilder tycker jag fann jag här på bloggen. Åter igen lärde jag känna människor som har hjärtan av guld och ögon som smaragder. Dessa människor som delar med sig av sina liv, sina erfarenheter och förgyller min tillvaro här på bloggen :-)





JUNI: Jag åker på en skrivarkurs, och får nya härliga vänner som berört mig djupt. Fairymary och Christofer kunde jag nu skriva upp i mitt hjärta som goda vänner som berikat mitt liv.
Underbara dagar fick vi uppleva utmed vindelälven. Det var tuffa dagar som lärde oss mycket om djupet av vår skrivande person.
Jag lär känna Vida, och hon skickar en film till mig, med ett av de finaste vykort med, som finns på mitt nattuksbord.
Unoett hittade mig och jag fann härligeheten i hennes blogg. Malve och Chissra började komma in på min blogg och hälsa på, och nu tar bloggandet fart och jag får fler som besöker mig, och som bekräftar mig, och som ger mig så mycket! Maria hittar jag och känner att jag funnit min like,,,så mycket likadana tankar och funderingar.
Jag finner Enbart, Peter Carlsson och förundras över vilken man han är - makalös, intressant och rolig fast samtidigt mycket allvar. En annan underbart bra blogg jag finner är Carpe Diem,,,Elisabeths blogg om sitt kämpande, den har gett mig så mycket, och är så vacker samtidigt som den gör så ont, hon skriver på ett sätt som fängslar.


JULI: Jag känner att jag har vägsjäl att välja emellan, inser att alla har vi val i livet att göra,,,att jag alltid har ett val. Det finner jag befriande och känner att jag inte är lika låst.
Jag får över 1000 besökare och känner att jag vill fortsätta blogga. Det är sommar, varmt och jag blomstrar.


AUGUSTI: Jag lär känna Livskrafter - Emma och får se hennes underbart vackra tavlor, och kloka ord, som borrar sig fast och verkligen ger en eftertanke.
Jag blir less på min gamla bloggoutfit och fixar den här nya :-) Jag möter kärleken och blomstrar upp ännu mer, livet känns lätt, skönt och meningsfullt. Jag känner mig trygg och älskad. Inget ont kunde nå mig nu.
Jag lär mig mycket om olika syn på saker och ting, att leva för olika saker är olika från människa till människa - och något man får acceptera, och glädjas åt.


SEPTEMBER: Jag mår som en prinsessa, och det speglar av sig i det jag skriver och det jag känner för andra människor,,,,jag är fylld av kärlek och håller på att spricka om jag inte får berätta för er hur mycket ni är värda för mig och för era andra medmänniskor.
Madde lämnar detta livet, och lämnar också ett stort tomrum efter sig. Men hennes Maddeanda lever kvar.
Gisan kommer in i mitt bloggliv, och jag köper hennes bok som är sååå bra! Hon är värd att läsas,,,flera gånger om, så att man riktigt inser djupet i hennes dikter,,,mycket bra.


OKTOBER: Jag kommer in i en liten svacka, men så är livet,,,,det är en del av livet. Om man inte vet hur det är att må sämre kan man inte känna hur det känns att vara riktigt lycklig.
Jag blir rasande över alla barn som far illa,,,,rasar över orättvisor och känner mig lite maktlös. Men det är ju så som den kloke indianhövdingen sa:

En gammal indianhövding satt och pratade med sin sonson.
Sonsonen sörjde djupt en tragadi som inträffat i familjen.
han sa:
 " Jag känner att jag har två vargar som kämpar mot varandra i mitt
hjärta. En av dem är våldsam,hatisk och hämnlysten. Den andra är
kärleksfull, förlåtande och medkännande."

Det blir tyst en stund innan sonsonen frågar sin farfar: 
"Vilken varg kommer att vinna farfar?" ....
Den gamle indianhövdingen satt lugnt och tryggt
vid elden och svarade.
" Den jag matar."


NOVEMBER:  En riklig bloggmånad, jag bloggar om allt mellan himmel och jord, ibland är jag arg, ibland glad,,,ibland gråter jag,,,känslorna åker lite berg och dal bana - men många blogginlägg blev det :-) Jag finner Mammamelissa och surya, och finner även här underbara bloggar som har skrivandet som gåva. Bloggar som delar med sig av sorg och skratt,,,,tvivel och hopp. Det är gott att känna att man inte är ensam. Pia Alkman börjar komma in och hälsa på, och av hennes härliga blogg får jag min dos av djur och natur, och gi kost.  




DECEMBER:  Julen närmar sig med stormsteg,,,stressen steg i mitt inre,,,mycket blev krångligt, svårt och jobbigt.  Jag känner en förtvivlan över att inte räcka till,,,men det är ju det som kännetecknar en stressad människa - att hon aldrig tycker att hon räcker till, vill så mycket,,,men förmår så lite.
Kärleken får sig en törn,,,
Julen firades och allt fick en lösning till slut, lugnet kom och julen blev bra och underbar som den brukar vara, och nyår likaså. Så jag tycker att 2008 har varit ett mycket händelserikt år. Som gett mig mycket och lärt mig mycket.