Det känns,,,
,,,när man går in på begravningabyrån och ska
betala in pengar till blodcancerfonden.
Det känns när jag läser hennes dödsannons.
Så overkligt, så hårt.
Det känns när jag läser alla små söta lappar
hon skrivit till mig,,,
Det känns när jag lyssnar på alla skivor hon
köpte till mig.
Det känns när jag dricker "Ingen som du the"
Det känns ont,,,så ont,,,
Vila i Frid - Vi ses!
Det förstår jag... kärleken överlever döden och då gör det ont när man inte kan mötas i livet.. samtidigt måste man få sörja och vara ledsen. Min privata övertygelse är dock att döden inte är slutet men det kan kännas som en klen tröst när man saknar någon. Hon finns ju också hos dig i någon form när du läser lapparna och dricker theet..
Den sången är så fin, en vän till min syster sjöng den på min systers mammas begravning och för mig är den alltid förknippad med den stunden. Min systers pappa är gift med min mamma (för att förenkla innan du börjar undra).
Varm kram från Liv
Mina varmaste tankar!!! Den här var med bland dem jag valde till pappas begravning. Men den kom inte med till förmån för andra. Stora kramar till dig i det svåra...
Du skriver så vackert och lägger in så fina bilder vännen.
Jag vill dela med mig av veckans hoppfullaste artikel.....
http://newsmill.se/artikel/2009/01/18/darfor-avstod-jag-fran-manifestationen-i-stockholms-stora-synagoga
Kram!
En stor och varm kram till dig!
Le när ditt hjärta gråter, det gör sorgen lättare att bära. Stor tröstekram till dig
kram
Kram.
Du är i mina tankar.
Hej vindens melodi och alla ni som läser hennes ljuvliga blogg.
Om någon av er ...liksom jag....vill stötta Lollo, den romska 17-åriga flicka som efter att ha levt hela sitt liv i Sverige nu hotas av utvisning tillsammans med den pappa som dömts för att ha misshandlat henne...
gå in på bloggen
http://mrmhalland01.wordpress.com/
läs och kommentera.
Min bloggarvän är beredd att lägga ner mycket arbete i detta ärende...och han behöver "folkets stöd"
Med många varma hälsningar
gumman, jag hade missat denna tragiska händelse, men gjorde lite efterforskningar på din blogg.
Jag är hemskt hemskt ledsen för din, din vännina och hennes familjs skull!!! Livet är så hårt!!!
Livet kan vara riktigt jävligt! Men ibland finns det tröst, i alla andra fina människor som finns kvar. Och i att din vänninina Jenni fortfarande finns, fast i en annan dimension.
Nu får den fina berättelsen om det gula paraplyet en helt ny betydelse för mig.
Du är så vacker min fina bloggvän!!!
Många kramar
Tack alla söta fina :)
Kram till er alla.
