vindensmelodi

Nu kommer ett nytt möte i mitt liv med en man som hade en styrka som är få förunnat,,,att kunna leva och bevara glädjen och styrka trots hårda slag.
Han träffade sin fru då han var 16 år och hon var 14. Redan då klack det till och de visste att de skulle dela sitt liv med varandra,,,det visade sig vara en av de få saker de kunde vara säkra på,,,
När han fyllde 18 år fick han en hjärntumör, och läkarna sa att det var obotligt, men att de skulle försöka ge det en chans, och operarade honom.
På efterkontrollen satt läkaren och skakade på huvudet och trodde inte sina ögon när han såg på röntgenbilderna att de fått bort all cancer och att mannen hade kvar alla sina sinnen och alla sina färdigheter.
Han fick gå till en kurator för att bearbeta sina upplevelser och för att få svar på frågor. Kuratorn ville att han skulle måla en teckning,,,,och då ritade han en naken tjej med stora bröst,,,,Kuratorn skrattade och förklarade att det nog inte var något fel på denna 18 åring överhuvudatget :)) 
Några år senare föddes deras första barn,,,som tyvärr togs ifrån dem i plötslig spädbarnsdöd. När han berättar detta blir jag oerhört gripen, och förstår inte varifrån människor tar kraften ifrån att orka överleva,,,att orka kämpa vidare,,,
Men de kämpade tillsammans han och hans fru. Efter något år ytterligare fick de en dotter till, och tyckte att det kunde räcka, nu hade de vad de önskat sig,,,men den lilla dottern ville annat,,,ju äldre hon blev ju mer tjatade hon om ett litet syskon,,,,och så en dag gick drömmen i uppfyllelse för den lilla flickan som nu var 7 år gammal,,,hon skulle få ett syskon.
Men innan de syskonet var född skulle en till katastrof drabba familjen. De hade nu bestämt datum för att gifta sig, och ett syskon var på väg,,,,lyckan var fulländad,,,,en sista dag på jobbet innan ledigheten vid jul och bröllopp och allt skulle mannen kolla en sista check med maskinerna,,,,och klämdes nästan till döds uppe i en travers.
Personal och ambulans kom snabbt på plats och mannen fördes i ilfart till sjukhuset. Kaoset var ett faktum. Skadan var stor och ingen visste om han skulle överleva,,,,
,,,,dessa tu genomförde sitt bröllopp,,,,fast inte som planerat,,,utan akut på IVa,,,innan de visste om han skulle klara sig eller inte.
Hur stark är man inte att klara av detta,,,hur starka var inte dessa unga tu,,,,tillsammans,,,, hur mycket orkar en människa bära? Hur ont kan det göra,,,,
Några månader senare skulle deras 3-e dotter födas, och de fick vara med allihopa - i ett planerat snitt.
Då jag har sett filmen från detta så kan jag inte hejda mina tårar utan gråter och snyftar,,,,när de tar upp den lilla nyfödda flickan,,,och lägger henne mot mannens kind,,,,och han försöker att endast med huvudet krama om det lilla nyfödda livet,,,för inget annat i hans kropp fungerar längre,,,han är totalt förlamad från halsen och neråt och kan inte ens andas själv,,,,han måste ha en respirator för resten av sitt liv.
Tårarna trillar utför hans kinder,,,och han kan inte torka bort dem själv,,,han kan inte hålla sin dotter,,,och han kan inte hjälpa till som han ville.
Men de är ihop,,,de är tillsammans,,,och de övervinner alla hårda slag.
Innan detta året är slut har de alla flyttat hem,,,till ett nytt anpassat hus,,,och de lever sitt liv där med sina två döttrar, och försöker ha en så vanlig familj som det är möjligt att ha med  6 st assistenter som springer där varje dygn,,,
Och mitt i allt detta så är denne man en av de gladaste och roligaste människor jag stött på,,,,som vill vara med, och vill uppleva,,,som hittar på nya galna saker och gör hemlisar med barnen,,,och som lever livet,,,och älskar!
Nu har han somnat in,,,,och lämnat alla nära och kära,,,,och hans liv var kort, intensivt och fyllt av kärlek! Och jag är säker på att hans härliga livsglädje har gått vidare i dessa underbara döttrar som finns kvar.

Många gånger tänker jag på honom och hans familj,,,helst då jag lagar någon av hans favoritmaträtter, med de recept som han själv har komponerat ihop,,,så här lever han också kvar :)

,,,för Lille Tim som gett upp kampen då jag var utomlands. Jag tänder ett ljus och ber att hans själ får
lugn, frid och ro.

,,,Liza Lundqvist :) som är en otroligt duktig designer. Hon är utbildad i USA och bor nu i Sverige, närmare bestämt i Umeå. Hennes kuddar är de vackraste och färggladaste jag vet, och jag bara älskar att ligga i soffan hemma hos henne, och mysa i en ofantlig mängd kuddar :) och en kop gott the!
Många gånger behöver vi lite färg i tillvaron, och då gör hennes kreationer underverk i soffan och i sinnet ;)


Ta er en titt inne hos  L I Z A  L U N D Q V Í S T  D E S E I G N.

,,,alltid lika faschinerad av mina olika möten med människor. För länge sedan fick jag tillfälligheten att prata lite närmare med en gammal man som jag tidigare bara sett. Hans berättelse om sitt liv fängslade mig totalt! Jag blev sittande länge länge med kaffekoppen i handen,,,svalnande,,,,
Han berättade att han var "oäkting" och att hans mamma försökt döda honom som litet nyfött spädbarn, eftersom skammen var så stor att hon råkat bli gravid och var ogift. Hon hade även tänkt ta sitt eget liv,,,,så hon gick in i vedboden på gården hos sina föräldrar och lade den lilla pojken på huggkubben, och hade hängt upp en snara åt sig själv,,,,hon grep tag om yxan och höjde den,,,pojken låg på huggkubben,,,och hon svingade yxan med all sin kraft ner mot pojken medan hon själv blundade. Snabbt därefter satte hon snaran runt sin egen hals,,,,då hon hörde honom gny! Hon tittade ner och upptäcker att hon missat med sitt yxhugg och pojken levde. Förkrossad kliver hon ner och tar pojken och lägger honom inlindad i en liten låda och lämnar honom för att dö,,,,eftersom hon inte hade mod nog att hugga honom igen,,,och inte hänga sig själv heller.
Nästa dag går hon ut och kikar i lådan och pojken levde fortfarande! Då sansar hon sig och tar pojken och lämnar honom till sin moster som lovar at ta hand om honom medans hon åker iväg till staden för att söka jobb.
Den nu gamle mannen säger att hans mamma sa att hon skulle komma tillbaka och hämta honom då hon fått ett jobb och ordning på sin ekonomi,,,,"men än har hon inte kommit"  säger han med sorg i ögonen.
Jag sitter helt förstummad!!! och bara lyssnar med en iskall kaffekopp i handen, och tårkar tårarna med den andra. Jag frågar honom om han inte fått ett bra liv ändå,,,om han fått uppleva kärlek i sitt liv sedan,,kanske fått fru och barn,,,en familj med värme och glädje. Det var ju det jag så gärna gärna ville höra nu när jag satt framför honom i ett fikarum på ett äldreboende. Men nej,,,han hade inte fått uppleva kärlek - alla flickor som han uppvaktade i sin ungdom fick inte träffa honom för sina föräldrar eftersom han var en "oäkting" Så denna man hade levt ett helt liv utan kärlek i form av en familj och en kvinna,,,, mina tårar rann och mitt hjärta värkte, jag vände mig om mot en av de personal som jobbade på boendet med en frågande blick,,,,kunde detta verkligen vara sant,,,,,så grymt,,, kvinnan i de vita sjukhuskläderan nickade emot mig,,,och mimade som för att han inte skulle höra,,,, "det är sant,,,vartenda ord",,, jag bara dog en smula då,,,,
Min tid som var avsatt på boendet den dagen var långt överskriden,,,jag böjde mig fram och klappade den gamle mannen ömt på kinden och gav honom en kram,,,,och han kramade mig tillbaka,,,länge och ömt. Hans gamla skrynkliga hand höll i min och den var stor och robust,,,fortfarande stark,,,,och jag tänkte på hur mycket kärlek han hade kunnat ge med de händerna om han hade fått tillfälle,,,,men det fick han aldrig.
Nu hörde jag att han har dött,,,och det svider i mig!


Denna låt tillägnas honom



Jag är säker på att han får all den kärlek han är värd nu!!

,,,finns i dig, runt om dig och genomsyrar hela ditt väsen. Det gäller bara att se det, att hitta nyckeln, för att låsa upp dörren till dina framgångar. Possitivt tänkande och en possitiv inställning gör det lättare att hitta nyckeln, och att veta åt vilket håll du ska sätta in den i låset.
Det är mycket som kan vara låst,,,dörrar till vänskap, kärlek eller jobb,,,,men det finns lika många nycklar att öppna dessa låsta dörrar med. Många gånger räcker människor i vår omgivning fram nycklarna åt oss,,,fast vi har svårt att ta emot dem, ibland hänger nycklarna mitt framför näsan på oss, men vi ser dem inte. Ibland ser vi var nycklarna finns, men vågar inte gripa tag i dem, ibland greppar vi dem, men vet inte till vilken dörr den går.
Erfarenheter i livet formar oss, och erfarenheter ger oss kunskap att använda och hitta nycklar till framgång,,,om vi också stannar upp i nuet och lyssnar inåt så kan vi även se åt vilket håll vi ska vrida nyckeln. Har vi dessutom en possitiv inställning så får vi även kraften som behövs för att vrida om nyckeln.
Så var possitiv - du har alltid ett val,,,du kan välja att se saker och ting nattsvart eller du kan välja att se möjligheterna i svårigheterna,,,,alltså att tänka possitivt, och se saker och ting från andra håll,,,,ur andra synvinklar och inse att du alltid har ett val att göra,,,,ett val som ger dig framgång,,,,som ger dig possitiviteten i livet.