En man med styrka.

Nu kommer ett nytt möte i mitt liv med en man som hade en styrka som är få förunnat,,,att kunna leva och bevara glädjen och styrka trots hårda slag.
Han träffade sin fru då han var 16 år och hon var 14. Redan då klack det till och de visste att de skulle dela sitt liv med varandra,,,det visade sig vara en av de få saker de kunde vara säkra på,,,
När han fyllde 18 år fick han en hjärntumör, och läkarna sa att det var obotligt, men att de skulle försöka ge det en chans, och operarade honom.
På efterkontrollen satt läkaren och skakade på huvudet och trodde inte sina ögon när han såg på röntgenbilderna att de fått bort all cancer och att mannen hade kvar alla sina sinnen och alla sina färdigheter.
Han fick gå till en kurator för att bearbeta sina upplevelser och för att få svar på frågor. Kuratorn ville att han skulle måla en teckning,,,,och då ritade han en naken tjej med stora bröst,,,,Kuratorn skrattade och förklarade att det nog inte var något fel på denna 18 åring överhuvudatget :)) 
Några år senare föddes deras första barn,,,som tyvärr togs ifrån dem i plötslig spädbarnsdöd. När han berättar detta blir jag oerhört gripen, och förstår inte varifrån människor tar kraften ifrån att orka överleva,,,att orka kämpa vidare,,,
Men de kämpade tillsammans han och hans fru. Efter något år ytterligare fick de en dotter till, och tyckte att det kunde räcka, nu hade de vad de önskat sig,,,men den lilla dottern ville annat,,,ju äldre hon blev ju mer tjatade hon om ett litet syskon,,,,och så en dag gick drömmen i uppfyllelse för den lilla flickan som nu var 7 år gammal,,,hon skulle få ett syskon.
Men innan de syskonet var född skulle en till katastrof drabba familjen. De hade nu bestämt datum för att gifta sig, och ett syskon var på väg,,,,lyckan var fulländad,,,,en sista dag på jobbet innan ledigheten vid jul och bröllopp och allt skulle mannen kolla en sista check med maskinerna,,,,och klämdes nästan till döds uppe i en travers.
Personal och ambulans kom snabbt på plats och mannen fördes i ilfart till sjukhuset. Kaoset var ett faktum. Skadan var stor och ingen visste om han skulle överleva,,,,
,,,,dessa tu genomförde sitt bröllopp,,,,fast inte som planerat,,,utan akut på IVa,,,innan de visste om han skulle klara sig eller inte.
Hur stark är man inte att klara av detta,,,hur starka var inte dessa unga tu,,,,tillsammans,,,, hur mycket orkar en människa bära? Hur ont kan det göra,,,,
Några månader senare skulle deras 3-e dotter födas, och de fick vara med allihopa - i ett planerat snitt.
Då jag har sett filmen från detta så kan jag inte hejda mina tårar utan gråter och snyftar,,,,när de tar upp den lilla nyfödda flickan,,,och lägger henne mot mannens kind,,,,och han försöker att endast med huvudet krama om det lilla nyfödda livet,,,för inget annat i hans kropp fungerar längre,,,han är totalt förlamad från halsen och neråt och kan inte ens andas själv,,,,han måste ha en respirator för resten av sitt liv.
Tårarna trillar utför hans kinder,,,och han kan inte torka bort dem själv,,,han kan inte hålla sin dotter,,,och han kan inte hjälpa till som han ville.
Men de är ihop,,,de är tillsammans,,,och de övervinner alla hårda slag.
Innan detta året är slut har de alla flyttat hem,,,till ett nytt anpassat hus,,,och de lever sitt liv där med sina två döttrar, och försöker ha en så vanlig familj som det är möjligt att ha med  6 st assistenter som springer där varje dygn,,,
Och mitt i allt detta så är denne man en av de gladaste och roligaste människor jag stött på,,,,som vill vara med, och vill uppleva,,,som hittar på nya galna saker och gör hemlisar med barnen,,,och som lever livet,,,och älskar!
Nu har han somnat in,,,,och lämnat alla nära och kära,,,,och hans liv var kort, intensivt och fyllt av kärlek! Och jag är säker på att hans härliga livsglädje har gått vidare i dessa underbara döttrar som finns kvar.

Många gånger tänker jag på honom och hans familj,,,helst då jag lagar någon av hans favoritmaträtter, med de recept som han själv har komponerat ihop,,,så här lever han också kvar :)

Jag är,,,

,,,alltid lika faschinerad av mina olika möten med människor. För länge sedan fick jag tillfälligheten att prata lite närmare med en gammal man som jag tidigare bara sett. Hans berättelse om sitt liv fängslade mig totalt! Jag blev sittande länge länge med kaffekoppen i handen,,,svalnande,,,,
Han berättade att han var "oäkting" och att hans mamma försökt döda honom som litet nyfött spädbarn, eftersom skammen var så stor att hon råkat bli gravid och var ogift. Hon hade även tänkt ta sitt eget liv,,,,så hon gick in i vedboden på gården hos sina föräldrar och lade den lilla pojken på huggkubben, och hade hängt upp en snara åt sig själv,,,,hon grep tag om yxan och höjde den,,,pojken låg på huggkubben,,,och hon svingade yxan med all sin kraft ner mot pojken medan hon själv blundade. Snabbt därefter satte hon snaran runt sin egen hals,,,,då hon hörde honom gny! Hon tittade ner och upptäcker att hon missat med sitt yxhugg och pojken levde. Förkrossad kliver hon ner och tar pojken och lägger honom inlindad i en liten låda och lämnar honom för att dö,,,,eftersom hon inte hade mod nog att hugga honom igen,,,och inte hänga sig själv heller.
Nästa dag går hon ut och kikar i lådan och pojken levde fortfarande! Då sansar hon sig och tar pojken och lämnar honom till sin moster som lovar at ta hand om honom medans hon åker iväg till staden för att söka jobb.
Den nu gamle mannen säger att hans mamma sa att hon skulle komma tillbaka och hämta honom då hon fått ett jobb och ordning på sin ekonomi,,,,"men än har hon inte kommit"  säger han med sorg i ögonen.
Jag sitter helt förstummad!!! och bara lyssnar med en iskall kaffekopp i handen, och tårkar tårarna med den andra. Jag frågar honom om han inte fått ett bra liv ändå,,,om han fått uppleva kärlek i sitt liv sedan,,kanske fått fru och barn,,,en familj med värme och glädje. Det var ju det jag så gärna gärna ville höra nu när jag satt framför honom i ett fikarum på ett äldreboende. Men nej,,,han hade inte fått uppleva kärlek - alla flickor som han uppvaktade i sin ungdom fick inte träffa honom för sina föräldrar eftersom han var en "oäkting" Så denna man hade levt ett helt liv utan kärlek i form av en familj och en kvinna,,,, mina tårar rann och mitt hjärta värkte, jag vände mig om mot en av de personal som jobbade på boendet med en frågande blick,,,,kunde detta verkligen vara sant,,,,,så grymt,,, kvinnan i de vita sjukhuskläderan nickade emot mig,,,och mimade som för att han inte skulle höra,,,, "det är sant,,,vartenda ord",,, jag bara dog en smula då,,,,
Min tid som var avsatt på boendet den dagen var långt överskriden,,,jag böjde mig fram och klappade den gamle mannen ömt på kinden och gav honom en kram,,,,och han kramade mig tillbaka,,,länge och ömt. Hans gamla skrynkliga hand höll i min och den var stor och robust,,,fortfarande stark,,,,och jag tänkte på hur mycket kärlek han hade kunnat ge med de händerna om han hade fått tillfälle,,,,men det fick han aldrig.
Nu hörde jag att han har dött,,,och det svider i mig!


Denna låt tillägnas honom



Jag är säker på att han får all den kärlek han är värd nu!!

Idag,,,



,,,mötte jag en gammal kvinna, 93 år för att vara exakt. Hon var pigg och kry och körde bil själv till affären. Hon luktade gott och man anade en svag doft av Jean Paul galietter´s parfym,,,,ni vet den med kvinnokroppen. Hon var fint klädd och hade pigga ögon som var kloka.
Vi satt en lång stund och pratade, och hon var en otroligt spännande människa att lyssna på.
Hon var från Stockholm, men hade i rätt unga år sagt till sin klass där hon var lärarinna,,,,att hon en dag skulle flytta till ett litet hus vid en sjö.
Eleverna undrade hur hon kunde vara så tvärsäker på det,,,och hon svarade,,,"jag följer mitt hjärta"
Hon drog ned den där stora Sverigekartan och blundade och satte sitt pekfinger någonstans på kartan,,och sade med stängda ögon åt eleverna "Hit flyttar jag någongång då jag blir äldre"
Eleverna skrattade åt henne och tyckte det var en lite smågalen kommentar,,,,sedan föll denna händelse nog i glömska hos många,,,,,men inte hos den nu gamla kvinnan jag träffade idag!
Hennes då unga pekfinger hade hamnat uppe i Västerbotten vid en sjö som hette Malgomaj,,,och till Maljomaj skulle hon flytta,,,,någon gång,,,,och många år senare hittade hon ett litet hus där.
Nu har hon bott här uppe i fjällvärden i över 30år,,,så hon var alltså i pensionsåldern då hon tog beslutet att uppfylla sitt hjärtas önskan,,,det tog många år,,,men uppfylld blev den :)
En mysig gammal söderböna uppe i Lappland,,,och hon vill aldrig härifrån.
Hon berättar att hon brukar ha alla dörrar öppna på sommaren och spela på sin flygel så att det hörs över hela Malgomaj,,,och så skrattar hon,,,ett härligt hjärtligt skratt.
Jag sitter bara med ett leende på läpparna och hör hur hon säger " Nehepp,,nu är det dags att köra hem och koka eftermiddagskaffet vid grill platsen nere vid sjön,,,på öppen eld - Då är det som godast"

Vi vinkar adjö, och tackar för pratstunden,,,och jag funderar på om den betydde lika mycket för henne som för mig ;)







Följ era hjärtan! Era inre drömmar,,,för någon dag,,,någon gång,,,så kommer det att gå att genomföra.

Nu ska jag berätta,,,

,,,för er om en man som jag har i min länklista. Nämligen Peter Bendtsen, numera Peter Petrus Solaris. Första gången jag träffade honom var på mitt jobb, och jag förundrades över vilken spännande man han var, med spännande historia och ett härligt sätt att vara.
Han berättade att han var lärare och konstnär. Han berättade om alla ungdommar som ofta vände sig till honom just för att han förstod på ett annat sätt än de andra lärarna. Han är en fantastisk lyssnare och även en intressant talare. Med annorlunda tänk, och nästan magiska budsakp kan man sitta och lyssna hur länge som helst.
Han är en varm ödmjuk person som bara vill sprida sin kärlek, utan att förvänta sig något tillbaka. Jag mötte honom flera gånger och det var lika spännande varje gång att få samtala med honom. Han hade på den tiden långt buskigt skägg och långt hår i hästsvans, och han var gift med den många år äldre konstnärinnan Hilkka Raekallio , vilken var hans själsfrände.
Tyvärr så dog hon nu för några år sedan i en olycka, och Peter var förkrossad, och hade några år av outsäglig sorg,,,han klippte av sig sitt hår och rakade bort alt skägg,,,och om det inte varit för de gula byxorna han alltid bär så hade jag aldrig känt igen honom! Men det är ett säkert kännetecken för Petrus Solaris,,,hans gula kläder :)

När jag träffade honom en tid efter detta så berättade han att han mött en kvinna och var kär,,,och att han tillät sina elever för första gången ha på sina mobiltelefoner på lektionerna,,,,,om de var nykär :)) för nu visste han hur underbart det kunde vara att få uppleva kärleken än en gång senare i livet. Och då menade han att man måste få ha telefonen tillgänglig under den första fasen av nyförälskelsen - annars blir man tokig :))
Det var något som jag minns särskillt väl av våra samtal vi haft genom dessa år.

Peter föddes i Danmark av en mor som försökte abortera honom flera gånger utan att lyckas,,,han klammrade sig fast vid livet,,,som han själv säger.Han växte sedan upp med denna mor och en styvfar som slog honom under hela hans uppväxt, tills han som ung grabb tog sig därifrån.
Men han tog med sig viljan att leva och styrkan att överleva ut i livet utanför hemmet som var fyllt av misshandel, sprit och slagsmål. Han har "skrivit" en ljudbok om sitt liv, och som är både gripande, rolig och fräck.



Det han har lärt sig av detta är inte att vara hård och kall, som man kunde tro,,utan att vara ödmjuk och kärleksfull. Sällan har jag mött en sådan människa med så stor kärlek att ge, och med sådan humor och sådan livsglädje. Han jobbar nu både som föreläsare, konstnär och författare. Han har lärt sig massor om reiki och healing och går en andlig väg i sitt liv. Sist jag träffade honom nu var på en av hans föreläsningar, och det var bara beundransvärt. Hela han utstrålar ett lugn och en possitiv energi. Och hans tavlor är fantastiskt vackra.

Nu är han nere i Colombia och hjälper människor där som har det svårt, och han vädjar i ett mail till mig att sprida hans hemsida vidare och gärna samla in pengar så att han kan fortsätta sitt arbete där nere. Och eftersom många bloggar har insamlingar, så varför skulle inte jag kunna skriva om Peters vädjan här i min blogg. Klart man ställer upp för en vän :) Så ni som känner att ni vill,,,maila honom gärna (eftersom jag inte vill sätta ut hans kontonummer) så får ni veta var ni kan sätta in pengar,,, eller maila till mig.
Det kan ta et tag innan ni får svar av honom eftersom han inte kommer åt en dator ibland på flera veckor. 


[email protected] 

        
Inne på hans hemsida kommer nu en uppdatering om vad han arbetar med och bilder,där finns också kontonummer för de som vill hjälpa min gula vän :) under fliken "Aktuellt just nu"


                                       

Vilken kille!

Jag var på ett föredrag med Lasse Gustafsson.  Ni vet han, brandmannen som fick svåra brännskador och som miste sin vän i en brandexplosion.
Vilken kille!!!
Makalöst, här kan vi snacka om en människa som är possitiv :) Den som inte berörs av hans föreläsning vet jag inte hur de är skapta. Det var en av de bästa föreläsningar jag har varit på, och det var värt varenda öre,,,och då ska jag tillägga att Farbror haffa fick sin beskärda del också när vi bilade ner,,, 1500:- gick det på! Men som jag sa, så var det värt varenda korvöre,,,både i inträde och fortkörningsböter.



Lasse är hälsopedagog med inriktning på debriefing, mental träning och organisations-utveckling samt inom The Human Element. Hans kurser inriktar sig på person- och organisationsutveckling och hans ämnen är bland annat: trygghetszoner, ledarskap och medarbetarskap, mötet mellan människor och att ta vara på de möjligheter som finns.





Boken "Leva vidare"

Ett utdrag från boken Leva vidare

"Ett eldhav stort som Globen omger oss. Det är 1000 grader varmt. En människa börjar kremeras vid 700. Håret och skägget knastrar när det brinner av och det bubblar i hörselgången när öronen smälter. Fingrarna förkolnar utan att det känns.
-Jag dör nu, tänker jag och andas in hårt för att det skall gå fortare. Mina värderingar brann upp tillsammans med mitt ansikte den där natten.
När jag vaknade var det till en ny värld. En värld av skönhet.
"



Jag fick mig ett snack med Lasse efteråt och fick tid att fråga honom de där frågorna man har till en människa som varit så nära döden och fått återvända till livet. Det var ett hallelujha moment vill jag lova :)
Det mötet glömmer jag aldrig!
Behöver jag säga att jag köpte boken direkt ;)


Fränt.

Jag var ut en gång för länge sedan på puben, jag stod där i baren och kikade ut över alla människor som fanns där. Alla typer av människor fanns det, olika klädstilar, olika kulturer och olika åldrar. Efter att jag stått där ett tag så kom det fram en kvinna och ställde sig bredvid mig och hon började småprata med mig medan hon beställde sin öl. Det var en väldigt sprallig och glad kvinna, med glimten i ögat och huvudet på skaft. Efter en liten stund skrattade vi högt och tokade oss. Då plötsligt så sa hon,,, "Nu vet jag!" " Det var ju till dig jag skulle ge den här lappen!"
Va,,,svarade jag oförstående,,, vilken lapp,,,och vaddå jag?
Hon grävde i jeansfickan med ena handen medan hon höll i ölen med den andra,,,och fiskade upp en utklippt lapp som var skrynklig.
"Jag såg den här i tidningen en dag och klippte ut den,,,det kändes liksom som att jag skulle behöva den till något, någon dag,,,men visste inte vad. Men nu vet jag! Det var meningen att du skulle få den! "
Kvinnan som kommit som en storm,,,gav mig lappen,,,tog mitt huvud i sina händer och pussade mig med ett högt smack i pannan, och försvann som en virvelvind in i folkmängden. Hon vände sig om och småropade tillbaka emot mig "glöm inte att du är värdefull som du är, och duger som du är,,,,låt ingen sätta sig på dig!"
Jag tittade efter henne och log,,, och öppnade min hand och tittade på lappen,,,



"Ingen kan ständigt hålla masken, så du kan lika gärna vara dig själv från början - så får de ta dig som du är."



Den lappen är det första som jag klistrat in i min nya skimrande bok, som ett vittne om en mycket klok kvinna, med ett mycket klokt budskap och för att livets små nycker på ett nästan övernaturligt sätt att fått mig att inse det :) Jo, lappen har jag sparat under alla dessa år,,,och nu sitter den ihoptejpad i min nya bok :)
Livet är bra förunderligt ibland.

Kristus i berget.

Inte så långt härifrån där jag bor, så skedde en märklig händelse den 28 November 1946.
I den lilla lappländska byn Kristineberg, fanns en malmgruva där det sprängdes och bröts malm ur berget. Företaget Boliden hade brytit malm där sedan mitten av 1930 talet. Så en dag i November 1946, när dammet lagt sig efter en riktig dynamitsalva inne i berget så uppenbarade sig en 2 meter hög gestalt i bergrummet på väggen mitt framför gruvarbetarna.
Det var en 2 meter hög Kristusfigur inne i bergväggen!
Gruvarbetarna blev hänförda, och vägrade att bryta mera malm där. Det bergrummet fylldes och stängdes och man sprängde inte mera där.

Så efter många år senare, då denna händelse lagt sig lite så visade sig samma gestalt i en marmorplatta som fanns i byn! Exakt samma bild fast med omväda färger. Vad skulle detta betyda?
Det fanns en kvinna här i min by som hade utsagt en profetia, som stämde överens med vad som hände. Att Kristus skulle först visa sig under jord, och sen ovan jord. Detta hade hon uttalat långt innan det skedde i verkligeheten - i Kristineberg!



Jag har själv varit där och besökt gruvan,,,och det är mäktigt vill jag lova :-) Just nu finns där en underjordisk kyrka byggd i den malmrum som kristusgestalten bröts fram.
Det är en av de mäktigaste kyrkor jag varit in i, och dessutom med bygghjälm på huvudet :-))



En av de Lärare jag hade när jag gick min skrivarkurs i sommras var Britta Stenberg. En otroligt härlig och duktig kvinna, som jag fått förmånen att lära känna.
Britta har skrivit en bok om detta, som heter Kristus i berget. Otroligt spännande läsning.
Den finns att köpa på hennes hemsida. Och jag lovar er, ni blir inte besvikna.


Otrolig diktsamling.



Måste bara slå ett slag för Gisan,  Hennes diktsamling är djup, berörande och mycket tänkvärd. En jättefin diktsamling med mycket djup och känska i.
Jag har fällt många tårar och skrattat igenkännande när jag läst den.
En otrolig känsla sprider sig i kroppen,,,, läs den :-)


Ingen som du the´

Sitter och funderar lite. Jag har satt mig i soffan med fötterna på min indiska puff och slagit upp en stor kopp the, i en av mina favoritmuggar som jag köpt på Indiska. Jag dricker theét som jag fick av min vännina som lämnade oss i Torsdags,,,, "Ingen som du" the. Jag stryker över etiketten med pekfingret och läser högt för mig själv,,,, "Ingen som du"  Nej, det fanns ingen som hon,,,och hon tyckte att det fanns ingen som jag :-) Men nu är jag har själv med mitt ingen som du the´. Hon brukade ofta köpa med sig the hem till mig när hon hade varit till stan. Detta var det sista hon köpte,,,och det finns mycket kvar, och jag kommer att tänka på henne varje gång jag dricker det. Och tänka på att det fanns ingen som hon.
Och lite märkliget är det nog,,,, men honungen som jag har i thee´t kommer ifrån den kvinna som nu lever ihop med pappan till hennes barn som hon lämnade här kvar,,,det är egen tillverkad honung av bästa kvaliteé och är mycket gott. Jag fick burken av henne då jag var ut till barnen med blommor och kondoleanser i Torsdagskväll.
Och nu sitter jag här med min favoritmugg,,,,the från min vännina som inte finns kvar och honung från den kvinna som ska uppfostra dessa barn.
Men det är ju lite så med livet och döden och allt,,,,det blir en cirkel, som ska slutas,,,,och det bara är så.

Vila i frid.





Min kära vännina somnade in idag.
Vila i frid kära Jenni, du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.



Till er som är kvar:

Varje gång du tänker att du inte orkar längre,
kommer från ingenstans,
ett litet ljus.
Det lilla ljus,
kommer att förnya sin styrka,
ge dig kraft att gå,
ett steg till.

Vindensmelodi

Glenn lirar.

En kompis från Ö-vik lirar med Roger Pontare på Holmen blues festivalen.



Det är förunderligt,,,


Foto: Christofer Eriksson


,,,när man blickar ut över himlen, ut i månskensnatten. Så små vi är! Så lite vi vet,,,så oändligt stort det är där ute,,, oändligt - det är ett svårt begrepp. Allt som vi har och ser är en början och ett slut på,,, men inte rymden. Den är oändligt,,,det är svårt för våra hjärnor att förstå!
Går det att förstå oändligheten?
Tänk så mycket fler solsystem det finns,,,oändligt förmodligen :-)
Varje stjärna är en sol, som är mycket mycket långt bort,,,, och bara i våran galax finns det oändligt med solar och solsystem,,,, och det finns oändligt många galaxer!
Häftigt va!
Det finns förmodligen oändligt många planeter där ute bakom månen,,,
Vad tror du? Tror du vi är ensamna?

Änglarna,,,,




,,,,strör stjärnglans över mig, och nu är det snart jul och det är så mysigt och rofyllt,,,, i och för sig har vi ju julklapps stressen, men att försöka ta det med ro, och inte lägga så stora krav på sig själv kan vara en behövlig inställning i dessa tider. Jag tycker i alla fall att julen är underbar och att det är en stämning som inte går att uppnå under årets andra högtider.
Till helgen ska jag baka med barnen, sätta upp julgardiner och pynta lite, och julpyssla lite,,, oftast åker det på en skiva med julmusik också,,,,
Men det finns många som har sin svåraste tid nu här framöver, som har det jobbigt och är ensam,,,,som känner sig utanför och bedrövad,,,,julen som är så mångas stora glädje, är för lika många en stor kaos av dåligt mående. Just julen blir så påtaglig för de som är ensam, och de som mist någon de älskar,,,julen kan vara hemsk att genomlida för alla de som sörjer och alla de som är utstötta i samhället,,,,
Så även om jag älskar julen, och har underbara julminnen, så går mina tankar till de som har det svårt på julen. 
Man ska  inte ta för givet att alla ska må bra under juletid, och känna en överväldigad spänning som barn,,,, inför julafton, det finns många som får uppleva en hemska jular med alkohol och droger, och inga klappar,,,ingen som bryr sig, inga vänner,,,, och det sätter sina spår,,,, en del får aldrig bort dessa spår,,, till dem går mina tankar i jul,,,,


Sorg,,,,



,,,,är så hård och så kall.
Så tvär och så vred,,,,och så oändligt lång.
Sorg är så svart och så djup,,,,så ill och så elak.
så hemsk och så grym,,,,men ändå så behövlig.
För sörjer vi inte kommer vi inte vidare.
Sorgen som är så vidrigt vedervärdig har ändå en funktion att fylla!
Den stärker oss, den transporterar oss och den helar oss,,,
den gör oss ödmjuka.
Bara den får ta den tid på sig som den behöver - sorgen.

Jag skulle vela,,,



,,,,vara en hjälpande hand, som lyfter och bär mina läsare som har det tungt.
Jag skulle vela omsluta dig med värme och kärlek, lyfta dig ur din djupa sorg.
Sitta hos dig och lyssna,,, stryka undan håret i din panna och torka dina tårar.
Säga att allt ordnar sig, det kommer att bli bra - Du orkar igenom det här!
Jag tror på dig, jag tror på kärlek, jag tror på förlåtelse, jag tror på vinnande kamp.
Jag lyfter dig upp,,,upp till styrkan att ta dig framåt.

Du är vad du tror.

Du är vad du tror.

Ingen eskimå lär sitt barn att jaga lejon.
Ingen indian lär sitt barn att knyta skor.
Ingen stadsbo lär sitt barn att mjölka kor.
Alla lär sina barn det de tror är viktigt att kunna.
Men....
Många vet inte vad de ska välja att lära ut.
Många lär fel.
Många orkar inte lära ut någonting.

Du har en historia bakom dig.
En historia full av läromästare.
Allt vad du tror att du är idag,
beror på dessa läromästare.

Sa de att du var bra.
Fick du prova om och om igen.
Tyckte de om dig.
Då tror du att du är bra.

Sa de att du var dålig.
Fick du aldrig prova.
Tyckte de inte om dig.
Då tror du att du är dålig.

Ingen är dålig, även om du tror det,
Det är det du tror,,,men du kan ha fel;-)
det är något inlärt,,,
ett beteende som du har fått
pga hur dina läromästare har
behandlat dig.
Du ÄR bra!

Livet



Att födas älska leva och dö, det är gången i livets ekorrhjul. Det går runt runt runt,,,och däremellan kan vi stanna upp och känna efter livet, försöka leva det i sin fullkomlighet,,,försöka upptäcka vad livet egentligen är,,, är det att äta sova jobba?
Eller är det att kunna stanna upp, känna och se livet som är här och nu? Att få in livet i vardagen med betydelse,,,och inte bara stressa vidare i ekorrhjulet,,,, går det att stanna ekorrhjulet?
Kan vi få ut mer av livet i saktmod än i stress? Det är ju så mycket som ska göras,,,som måste göras,,som måste fungera,,, hur blev det med valen i livet Vindensmelodi? Hur väljer du din väg? Hur stannar du ditt ekorrhjul? Var tog meditationen och yogan vägen?
Du har så mycket i ditt hjärta och i ditt huvud - men svårt att få det i handling för dig själv.

Hur stannar ni era ekorrhjul?

Skönheten i åldrandet.



Att åldras är något vi alla gör, och vi alla måste göra - även om vi får åldras en kort tid på denna jord,,,eller om vi får åldras väldigt länge,,,så åldras vi sakund för sekund, dag för dag och år efter år.
Tänk vad mycket liv det finns i de fina linjer som kommer i ansiktet,,,som senare kommer att kallas rynkor.
Ett gammlat rynkigt ansikte, med livshistoria! Det är väl härligt att se :-)
Vackra rynkor som vittnar om ett långt liv,,,som ger personen dess personlighet, som ger liv åt ett ansikte.
Skrattrynkor, som visar att man skrattat mycket,,,det är vackert!
Ett vackert gammalt ansikte - med så mycket historia i.
Att åldras med värdighet är vackert - och starkt.
Var stark - älska dina rynkor och åldras värdigt :-)

Du kan ha barnet kvar i dig ändå,,,med pliriga ögon som lyser av nyfikenhet och livslust inramat i underbara rynkor.

Vem ser?






Hur många barn är det som far illa i dag? Hur många är det som inte vågar gå hem ikväll? Hur många i vårat land är det som blir slaget, utnyttjat och förnedrat?
Vi lever på 2000 talet, och ändå finns det såååå många barn som far så illa, som inte har ett riktigt hem, som kanske aldrig får ett mål riktig lagad mat förutom i skolan, och de som är yngre än skolålderna kanske inte ett enda på en dag,,, små barn som lär sig att "städa upp" hemma, och vara förälder åt sina föräldrar,,,kanske får plocka upp ölflaskorna, mellan hulkngarna,,,
Kanske lägger det en filt över mamma som ligger utslagen i sina spyor i soffan för att det hon ändå älskar sin plågoande.
kanske får leta rätt på den minst smutsiga pyjamasen någonstans mitt i en stinkande klädhög, och försöka vagga sig själv till sömns,,,,bara för att vakna till ett lika stort kaos moprgonen efter,,,, tänk att aldrig få uppleva en mysig frukost med rent frukostbord, och nyrostat bröd med marmelad på,,,att aldrig få krypa upp i morgonrocken i soffan på helgen och fika bredvid sina föräldrar,,,nybadad och ren.
Att aldrig få lägga sig i en nybäddad ren säng, med mamma eller pappa som sitter bredvid och läser en saga, och stryker en över håret,,,och som säger att "jag älskar dig"   "Du är dyrbar för mig"
Tänk att aldrig ha fått känna att du betyder något, att aldrig känna sig älskad,,,utan allt detta bara är drömmar,,,,verkligheten är en annan - fylld av suparfester, slag, bråk, polisrazzior och ingen som helst trygghet,,,,att aldrig känna sig trygg i sitt eget hem, att alltid ligga på helspänn,,,att inte veta hur det känns när nack och ryggmusklerna är avspända och mjuka,,,att alltid ha en välvande ångest i den lilla bröstkorgen,,,som gnager och gnager,,,, för att sedan gå på dagis eller skola och bli sedd som ett jobbigt och annorlunda barn,,,som har svårt att få vänner,,,,där många gånger förnedringen fortsätter,,,,

Som vuxen medmänniska i dag, måste vi ta vårtat ansvar,,,och reagera när vi ser sådant,,,vi måste agera,,,för barnens skull,,,vi kan inte bara stå och titta på,,,vi måste visa att det finns vuxna som bryr sig! Och att vi inte accepterar detta.







Denna tår är för alla dessa barn - kopiera den gärna, och sätt på er blogg för att visa att ni bryr er. Och bry er gärna i vardagen också,,,där ni ser och hör,,,,
Jag skriver detta av egen erfarenhet och egna upplevelser - många av oss kan bli maskrosbarn! Men inte utan andra vuxnas hjälp!

Vila i Frid Madeleine

Tankarna går till dig, och din familj,,,du underbara ljusa, possitiva männsika. Tiden här blev alltför kort, men änglarna ville ha dig tillbaka,,, du ser de väljer de godaste först,,,,




Nu är du hos alla de andra änglarna, och har inte ont mer Madde.



Vila i frid Madeleine.

Tidigare inlägg
RSS 2.0