Den dag,,,
Den dag skall komma då min kropp ligger under ett vitt lakan på ett sjukhus och läkare har fastställt att mitt hjärta och min hjärna inte längre fungerar.
Ge då mina ögon till en kvinna som aldrig sett en soluppgång, ett barns ansikte eller kärleken i en mans ögon.
Ge mitt blod till tonåringen som nyss drogs fram ur bilvraket så att denne får leva och se sina framtida barn leka.
Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta endast givit henne ändlösa dagar av smärta.
Ge mina njurar till en människa vars liv, vecka efter vecka, är beroende av en maskin.
Ta varje muskelfiber och nerv i min kropp och uppfinn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå igen.
Utforska varje skrymsle.
Tag mina celler om så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka kan höra regnet smattra mot ett fönster.
Bränn sen det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden.
Om ni ska begrava nåt, så begrav mina fel, svagheter och fördomar.
Och ge mina synder till djävulen, min själ till Gud och om ni händelsevis vill komma ihåg mig, gör det genom ett vänligt ord till någon som verkligen behöver det.
Min nyaste tavla,,,
Ge då mina ögon till en kvinna som aldrig sett en soluppgång, ett barns ansikte eller kärleken i en mans ögon.
Ge mitt blod till tonåringen som nyss drogs fram ur bilvraket så att denne får leva och se sina framtida barn leka.
Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta endast givit henne ändlösa dagar av smärta.
Ge mina njurar till en människa vars liv, vecka efter vecka, är beroende av en maskin.
Ta varje muskelfiber och nerv i min kropp och uppfinn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå igen.
Utforska varje skrymsle.
Tag mina celler om så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka kan höra regnet smattra mot ett fönster.
Bränn sen det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden.
Om ni ska begrava nåt, så begrav mina fel, svagheter och fördomar.
Och ge mina synder till djävulen, min själ till Gud och om ni händelsevis vill komma ihåg mig, gör det genom ett vänligt ord till någon som verkligen behöver det.
Min nyaste tavla,,,
Jag hänger upp,,,
,,,mina änglavingar. Tittar ut över livet, över tiden och över universum. Jag har
kämpat och jag har försökt. Jag har gjort det jag trott varit rätt. Jag har visat
min ödmjukhet och jag har spridit min kärlek.
Jag har bett för de som haft det svårt och jag har vandrat bredvid de som sörjt.
Jag har lånat ut mina öron och fått höra otroliga livsöden. Jag har sänt min styrka
och jag har försökt förstå.
Förstå livets nycker och livets vägar. Djupt inne i min själ har jag hittat min egen
livsväg, mitt eget öde, min egen tro.
Mina vingar är trötta och rufsiga, de får hänga och vila ett tag tills jag mognat och
tar ner dem från kroken igen.
Utmanad :)
Bild utmaning
Jag har blivit utmanad av Sol, Regn och Tequila att leta reda på en bild och skriva något om den.Så klart tar jag mig an utmaningen!
Här är reglerna:
- Gå in i mappen mina bilder.
- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Invitera några stycken nya till att vara med på utmaningen.
- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.
Här är min 6-e bild just nu.
Det är min dotter som doar bakom Sandra Dahlberg då vi är uppe i stugan i Klimpfjäll. Det hade varit look alike tävling, och hon fick gå upp på scenen och sjunga med Sandra. tyvärr hade jag en dålig mobilkamera då, så bilden är ju inte den bästa,,,men min bild nr 6.
Jag har redan haft denna utmaning tidigare och låter den stanna här nu utan att skicka den vidare denna gången. Men alla som känner sig manade får ju givetsvis ta den :)
Vad är viktigt?
I livet skiftar värderingarna eftersom åren går.
Vad värdesätter du nu?
Tänk vilken kraft det finns i ord och handling,,,
En dag när jag var ny på high school såg jag en kille från min
klass, som var på väg hem från skolan.
Hans namn var Kyle.
Det såg ut som om han bar på alla sina böcker.
Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en
fredag?
Han måste vara knäpp'.
Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en
fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte
på axlarna och gick vidare.
När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom.
De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte
krokben så han landade i gruset.
Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär
2 meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i
hans ögon.
Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade
runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät.
När jag gav honom glasögonen sa jag: 'De där killarna är töntar, de
skulle ha en omgång'.
Han tittade på mig och sa: 'Tack så mycket'. Han log med hela
ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte
honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde.
Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför
jag inte hade sett honom förut.
Han sa att han hade gått i privatskola tills nu.
Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker.
Han visade sig vara en riktigt reko kille.
Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner.
Han sa ja.
Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto
mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.
Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker igen.
Jag stoppade honom och sa: 'Gissa om du kommer att bygga feta
muskler om du ska bära den högen varenda dag'.
Han bara skrattade och gav mig halva högen.
Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner.
När vi skulle sluta high school började vi planera för college.
Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till
Duke.
Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet
skulle inte bli något problem.
Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag
hade fått ett fotbollsstipendium.
Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass.
Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst.
Han måste förbereda talet på examensdagen.
Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla
tal.
På examensdagen såg jag Kyle.
Han såg verkligen bra ut.
Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under high
school tiden.
Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han
träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen.
Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk.
I dag var en av de dagarna.
Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag
klappade till honom på ryggen och sa: 'Hej snygging, du kommer att
göra bra ifrån dig!'
Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log.
'Tack', sa han.
När han började, harklade han sig först och började sen prata.
'Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig
igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon,
kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner.
Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän
med någon är den finaste gåva du kan ge någon.
Jag ska berätta en historia'
Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den
första dagen, då när vi träffades.
Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet.
Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans
mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor
på väg hem.
Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. 'Som tur var,
räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara'.
Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre,
populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick.
Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma
leende.
Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det
leendet.
Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du
ändra en människas liv.
Till det bättre eller till det sämre.
klass, som var på väg hem från skolan.
Hans namn var Kyle.
Det såg ut som om han bar på alla sina böcker.
Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en
fredag?
Han måste vara knäpp'.
Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en
fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte
på axlarna och gick vidare.
När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom.
De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte
krokben så han landade i gruset.
Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär
2 meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i
hans ögon.
Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade
runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät.
När jag gav honom glasögonen sa jag: 'De där killarna är töntar, de
skulle ha en omgång'.
Han tittade på mig och sa: 'Tack så mycket'. Han log med hela
ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte
honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde.
Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför
jag inte hade sett honom förut.
Han sa att han hade gått i privatskola tills nu.
Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker.
Han visade sig vara en riktigt reko kille.
Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner.
Han sa ja.
Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto
mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.
Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker igen.
Jag stoppade honom och sa: 'Gissa om du kommer att bygga feta
muskler om du ska bära den högen varenda dag'.
Han bara skrattade och gav mig halva högen.
Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner.
När vi skulle sluta high school började vi planera för college.
Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till
Duke.
Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet
skulle inte bli något problem.
Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag
hade fått ett fotbollsstipendium.
Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass.
Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst.
Han måste förbereda talet på examensdagen.
Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla
tal.
På examensdagen såg jag Kyle.
Han såg verkligen bra ut.
Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under high
school tiden.
Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han
träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen.
Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk.
I dag var en av de dagarna.
Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag
klappade till honom på ryggen och sa: 'Hej snygging, du kommer att
göra bra ifrån dig!'
Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log.
'Tack', sa han.
När han började, harklade han sig först och började sen prata.
'Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig
igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon,
kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner.
Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän
med någon är den finaste gåva du kan ge någon.
Jag ska berätta en historia'
Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den
första dagen, då när vi träffades.
Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet.
Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans
mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor
på väg hem.
Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. 'Som tur var,
räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara'.
Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre,
populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick.
Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma
leende.
Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det
leendet.
Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du
ändra en människas liv.
Till det bättre eller till det sämre.
Hundpsykolog.
Nu såg jag att det börjar ett hundprogram som är producerat här i Sverige, med en svensk kille som ska ta sig an jobbiga jyckar,,,lycka till säger jag - Inget går upp emot Ceasar :))
Fin vovve,,,,får man klappa på husse?
,,,and those who make love,,,
skulle helt klart vara frän att måla av :) kanske nästa tavla,,,,
Those who love,,,
min påbörjade tavla,,,är ännu inte klar, men börjar ta form.
