vindensmelodi

,,,alltid lika faschinerad av mina olika möten med människor. För länge sedan fick jag tillfälligheten att prata lite närmare med en gammal man som jag tidigare bara sett. Hans berättelse om sitt liv fängslade mig totalt! Jag blev sittande länge länge med kaffekoppen i handen,,,svalnande,,,,
Han berättade att han var "oäkting" och att hans mamma försökt döda honom som litet nyfött spädbarn, eftersom skammen var så stor att hon råkat bli gravid och var ogift. Hon hade även tänkt ta sitt eget liv,,,,så hon gick in i vedboden på gården hos sina föräldrar och lade den lilla pojken på huggkubben, och hade hängt upp en snara åt sig själv,,,,hon grep tag om yxan och höjde den,,,pojken låg på huggkubben,,,och hon svingade yxan med all sin kraft ner mot pojken medan hon själv blundade. Snabbt därefter satte hon snaran runt sin egen hals,,,,då hon hörde honom gny! Hon tittade ner och upptäcker att hon missat med sitt yxhugg och pojken levde. Förkrossad kliver hon ner och tar pojken och lägger honom inlindad i en liten låda och lämnar honom för att dö,,,,eftersom hon inte hade mod nog att hugga honom igen,,,och inte hänga sig själv heller.
Nästa dag går hon ut och kikar i lådan och pojken levde fortfarande! Då sansar hon sig och tar pojken och lämnar honom till sin moster som lovar at ta hand om honom medans hon åker iväg till staden för att söka jobb.
Den nu gamle mannen säger att hans mamma sa att hon skulle komma tillbaka och hämta honom då hon fått ett jobb och ordning på sin ekonomi,,,,"men än har hon inte kommit"  säger han med sorg i ögonen.
Jag sitter helt förstummad!!! och bara lyssnar med en iskall kaffekopp i handen, och tårkar tårarna med den andra. Jag frågar honom om han inte fått ett bra liv ändå,,,om han fått uppleva kärlek i sitt liv sedan,,kanske fått fru och barn,,,en familj med värme och glädje. Det var ju det jag så gärna gärna ville höra nu när jag satt framför honom i ett fikarum på ett äldreboende. Men nej,,,han hade inte fått uppleva kärlek - alla flickor som han uppvaktade i sin ungdom fick inte träffa honom för sina föräldrar eftersom han var en "oäkting" Så denna man hade levt ett helt liv utan kärlek i form av en familj och en kvinna,,,, mina tårar rann och mitt hjärta värkte, jag vände mig om mot en av de personal som jobbade på boendet med en frågande blick,,,,kunde detta verkligen vara sant,,,,,så grymt,,, kvinnan i de vita sjukhuskläderan nickade emot mig,,,och mimade som för att han inte skulle höra,,,, "det är sant,,,vartenda ord",,, jag bara dog en smula då,,,,
Min tid som var avsatt på boendet den dagen var långt överskriden,,,jag böjde mig fram och klappade den gamle mannen ömt på kinden och gav honom en kram,,,,och han kramade mig tillbaka,,,länge och ömt. Hans gamla skrynkliga hand höll i min och den var stor och robust,,,fortfarande stark,,,,och jag tänkte på hur mycket kärlek han hade kunnat ge med de händerna om han hade fått tillfälle,,,,men det fick han aldrig.
Nu hörde jag att han har dött,,,och det svider i mig!


Denna låt tillägnas honom



Jag är säker på att han får all den kärlek han är värd nu!!