Vila i Frid Madeleine
Nu är du hos alla de andra änglarna, och har inte ont mer Madde.
Vila i frid Madeleine.
Det känns helt ofattbart när jag läste ditt inlägg och förstod vad som hänt. Så himla orättvist. Tänk att man kan bli så berörd av någon man aldrig träffat..
Liv
Neej, det var ju inte så här det skulle gå. Instämmer med allt som Liv har skrivit, detta känns så ofattbart och så orättvist. Mina tankar går till alla nära, vilken svår och tung tid alla har framför sig. Kram.
Ledsamt och tungt.
Anita
märligt så var jag in på hennes blogg först idag under förmiddagen... och så skriver du detta..inga ord finns..bara en varm tanke till alla nära..
Kram
Ja, visst är det helt fruktansvärt!! Man fattar det inte,,, hon var en sådan fighter,,,sååå possitiv - det är obegripligt.
Men nu var det så det blev,,,och det är inget vi kan göra något åt hur mycket vi än vill,,,utan det är bara att sända possitiva, ljusa styrketankar till Anne, David och alla andra i hennes familj,,,, för det hade Madde velat att vi skulle göra.
Oh nej! Har hon gått bort? Det var absolut en tung nyhet. Hon har det bra nu i alla fall.
RIP!
//Bubbe
Mmmm, tyvärr blev det så :-( Men hon ville att vi skulle bevara hennes styrka och possitiva tänkande. Så det bästa är att ge våra possitiva tankar vidare till medmänniskor,,,,så som hon gjorde.
Hon var en hjältinna! Vilken glöd, vilken styrka! Jag beundrar henne starkt! Önskar att alla vi andra kunde ha sådan styrka och vilja vad gäller att ta i lite!
Det är så att man SKÄMS över sina svagheter när man tänker på hur hon kämpade!
Ikväll är en viktig kväll, i alla fall för mig. Jag har än en gång fått bekräftelse på att man måste försöka att ta det positivt - så länge som möjligt!
Madde har uppfyllt ett syfte!
Sköt om dig!
//Bubbe
Ja, du har så rätt Bubbe! Hon var en som visade många av oss hur man ska kämpa,,,och visst har man skämts många gånger för att man klagat över småsaker,,,Men hon har lärt oss possitivitet, verkligen.
vila i frid madde
Jag ser dina underbara kommentarer överallt! Du verkar vara en fin människa.
Som du säger så får vi skicka positiv energi till Maddes nära och kära.
astoria: Tusen tack, det värmer att höra. Men många gånger när man har gått igenom mycket elände i sitt liv,,blir man en ödmjukare människa,,,jag jobbar på det - att försöka vara possitiv och ödmjuk, så det värmer mycket att du tycker det :-) Tack.
Oj! jag kände henne inte, vart inne på hennes blogg en gång tror jag....sen dess har hon funnits i mina tankar till o från. O hon kommer forts att finnas där... Va säger man?
Vila i frid gumman kram Gisse
Vad fint du skrev i Maddes blogg mvh Classe.
Emma: Ja, det är hemskt,,,men nu har hon fått ro.
Classe: Tack.
Idag har bloggvärlden plötsligt fått en ny sida med över 10.000 besök på ett dygn. Det är Madde som enbart 20 år har lämnat jorden. Hon dog i en ovanlig form av cancer.
Jag har givit mig själv en utmaning att se till att samla in 100.000 kr till Lucia åt Barncancerfonden. Det skall gå med bloggvärldens hjälp och med sann Maddeanda. Madde har varit viktig för många, hennes texter är verkligen fantastiska liksom hennes mammas och hennes killes.
Hoppas att du länkar till inlägget så att det går att nå målet åt Barncancerfonden. Samt att du vill ge ett bidrag.
http://enbart.blogg.se/2008/september/080916-enbart-gastblogg-av-anne.html
Självklart,,,Oj, vilket bra initiativ! Bra PC :-)
Kära bloggvän!
Du har verkligen varit en riktig vän i cyberrymden för du har funnits hos oss längst av alla i denna lite märkliga "parallellvärld"
Du gav oss mycket hopp och fina ord på vägen.
Har inte orkat skriva så mycket men nu ville jag gå in på din sida och läsa.
Du är en mycket fin människa med ett hjärta av guld!
Det kommer nog ta lång tid för mig att förstå att Madde är borta och sorgen har inte riktigt fått sitt fäste än eftersom det är så många praktiska saker att tänka på inför begravningen.
Det känns ändå så TOMT och jag går in i Maddes rum hela tiden och undrar var hon är just nu.
Kram på dig fina fina DU, du finns också i mitt hjärta, det vill jag att du ska veta!
Åh,,,kära Anne - Jag vet inte vad jag ska skriva,,,det glädjer mig mycket att jag kunnat bistå med något under tiden vi känt varandra genom cyber rymden,,, ja, jag hade ju turen att få lära känna Madde och dig och DSavid ända från början,,,, och det har gett mig otroligt mycket.
Jag förstår astt det tar tid att fatta överhuvudtaget vad som faktiskt hänt,,,det tar tid att sörja, och det tar tid att läka,,,men alla processerna måste gås igenom,,,,
Det är alltid mycket runt en begravning och man "hinner" inte med sörjandet på det sätt man hade velat från början,,,,men när allt har lagt sig, och det böir lugnt,,,då alla redan har hört av sig, och skickat blommor, och varit och hälsat på,,,, då alla varit på begravningen och alla har läst igenom bloggarna,,, då allt blivit "lugnt" igen efter all uppståndelse,,,då kan det bli väldigt tomt och tufft,,,,ingen kommer, ingen skickar blommor, ingen ringer,,,, då vill jag också finnas där för dig!!!!
Tack döta du för dina ord,,,dem tar jag till mig och smyger undan djupt inne i mitt hjärta.
Kramar
