vindensmelodi

Jag såg Näcken idag, och han spelade så vackert. Trollbunden av hans toner klev jag ner i vattnet, jag vadade runt och kände hur vattnet strömmade mot mina ben, så svalkande och så kittlande. Tonerna från fiolen ljöd allt starkare i mitt inre, allt häftigare i mitt sinne, ljusa och vackra toner som virvlade runt i mitt huvud likt vattnet runt mina bara ben. En oemotståndlig längtan spred sig i mitt bröst och forsade genom mina ådror. Jag drogs allt närmare, förlamad av tonerna som steg i mitt huvud. oförmögen att röra mig längre hörde jag någon ropa mitt namn,,,jag drogs längre och längre ut - fast jag visste att det var kört, nu var det slut.
Jag borde ha tänkt mig för, jag borde ha lyssnat på undertonerna!
Jag borde ha förstått, jag borde ha insett!
Att allt som är vackert inte är gott, och allt som är kittlande inte är bra.
Det är härligt att vara mitt uppe i allt görande, och att känna hur man bemästrar stressen i vardagen, och alla måsten och alla bollar man håller i luften - men när allt rasar samman och man inser att stress inte är nyttigt och inte ljuvt så är det ofta för sent!
Man har redan kört huvudet i väggen i tron om att uppnå det ouppnåeliga, i tron om att få bekräftelse för allt man åstadkommer.  Men det är inte alltid den rätta vägen att gå,,,, men det inser man oftast för sent - då man redan har druknat i stressen,,,då stressens alla måsten har dragit åt snaran och vägrar släppa!

Du måste släppa först!
Släpp alla måsten, släpp stressen för en stund, låt dammtussarna vara och sätt dig och måla akvarell med dina barn,,,,låt middagen stå kvar en stund, och ät en god efterätt med alla sinnen öppna. Skit i tvätthögen och lägg dig i soffan och läs en bok.
Ta en promenad och känn hur vackert det är att leva med och nära naturen.

Carpe diem - Vi lever här och nu.