vindensmelodi

Oj, vad tiden går, det var så längesedan jag bloggade nu så att jag har nästan glömt hur man gör. Min sommar har i alla fall varit lugn och skön, jag har bara tagit det lugnt och njutit av min semester. Nu är jobbet i full gång och skolorna har också kommit igång. Det är rätt skönt det med då rutinerna är som vanligt igen,,,fast jag skulle ju inte gråta precis om jag fick fler semesterveckor.

Jag har fått en utmaning av Di och den antar jag med glädje,,,det gäller att beskriva hennes blogg med ett ord.











Diqueen är Ögonfröjd för mig :) Hon har både härliga texter, dikter och berättelser ur livet,,,men framförallt sååå otroligt vackar bilder som man bara kan sätta sig och njuta av, sjunka in i, drömma sig bort i,,,meditera till,,,bilder och foton som hon själv gjort som är balsam för själen :)



Nu utmanar jag mina läsare som har lust att ta sig an denna utmaning,,,ingen nämd ingen glömd,,,inget tvång, bara fri vilja :)


På återseende,,,
Vinden,,,

Detta klipp har ju florerat ett tag nu på nätet, men jag kan inte låta bli att lägga ut det ändå,,,så för er som inte har sett det tidigare,,,, Njut!!!! :)

Lovely!!!

,,,och jag har inte tid att skriva mellan solstrålarna,,,nu är det såååå längesedan jag skrev så hela blogg.se ser annorlunda ut.
Men medans jag ligger i hängmattan och läser en bok, och dinglar med benen så finns ju bloggen kvar,,,och väntar på mig, att få bli sedd, skriven och bekräftad,,,så ha tålamod,,,i´ll be back ;) :)))

Sommarsoliga hälsningar till er.

,,,för Lille Tim som gett upp kampen då jag var utomlands. Jag tänder ett ljus och ber att hans själ får
lugn, frid och ro.

,,,Liza Lundqvist :) som är en otroligt duktig designer. Hon är utbildad i USA och bor nu i Sverige, närmare bestämt i Umeå. Hennes kuddar är de vackraste och färggladaste jag vet, och jag bara älskar att ligga i soffan hemma hos henne, och mysa i en ofantlig mängd kuddar :) och en kop gott the!
Många gånger behöver vi lite färg i tillvaron, och då gör hennes kreationer underverk i soffan och i sinnet ;)


Ta er en titt inne hos  L I Z A  L U N D Q V Í S T  D E S E I G N.

,,,finns i dig, runt om dig och genomsyrar hela ditt väsen. Det gäller bara att se det, att hitta nyckeln, för att låsa upp dörren till dina framgångar. Possitivt tänkande och en possitiv inställning gör det lättare att hitta nyckeln, och att veta åt vilket håll du ska sätta in den i låset.
Det är mycket som kan vara låst,,,dörrar till vänskap, kärlek eller jobb,,,,men det finns lika många nycklar att öppna dessa låsta dörrar med. Många gånger räcker människor i vår omgivning fram nycklarna åt oss,,,fast vi har svårt att ta emot dem, ibland hänger nycklarna mitt framför näsan på oss, men vi ser dem inte. Ibland ser vi var nycklarna finns, men vågar inte gripa tag i dem, ibland greppar vi dem, men vet inte till vilken dörr den går.
Erfarenheter i livet formar oss, och erfarenheter ger oss kunskap att använda och hitta nycklar till framgång,,,om vi också stannar upp i nuet och lyssnar inåt så kan vi även se åt vilket håll vi ska vrida nyckeln. Har vi dessutom en possitiv inställning så får vi även kraften som behövs för att vrida om nyckeln.
Så var possitiv - du har alltid ett val,,,du kan välja att se saker och ting nattsvart eller du kan välja att se möjligheterna i svårigheterna,,,,alltså att tänka possitivt, och se saker och ting från andra håll,,,,ur andra synvinklar och inse att du alltid har ett val att göra,,,,ett val som ger dig framgång,,,,som ger dig possitiviteten i livet.

andas här med mig, andas på min panna.

,,,för Sabina Najjar, som somnade in i Tisdagsmorse.
Vila i frid.

Tänka sig,,,nu har jag bloggat i ett år!!! och försökt samla mina guldkorn här och i mitt hjärta. jag har fått läsa mååånga av era små mirakler i vardagen,,,vardagsmirakler!
Vissa har varit stora och vissa har varit små,,,men naggande goda ändå :)
Jag har fått uppleva mina egna små vardagsmirakler, och fått dem stötta och blötta här.
Men det har varit en härlig resa att göra,,,både skratt och gråt har jag fått uppleva här i bloggvärlden, och att det fanns så´n kärlek och värme och tro till människan här i cyberrymden kunde jag aldrig drömma om.
och att det fanns så många intressanta blogga och livsöden kunde jag heller inte tro,,,att lilla jag skulla få dela så många olika livsöden,,,
1år har gått,,,och många möten har det blivit. Både här och i det verkliga livet.
Några av dessa mötem har jag skrivit om,,,och några har jag bevarat i mitt inre,,,, och några kommer jag att skrivaom framöver,,,,

Mötet mellan människor är en av de mest spännande saker jag kan uppleva, och som jag verklegn lever för,,,det ger mig insperation, eftertanke och reflektion,,,över livet,,,tiden och hela världsaltet.

Bild utmaning

Jag har blivit utmanad av  Sol, Regn och Tequila att leta reda på en bild och skriva något om den.

Så klart tar jag mig an utmaningen!

Här är reglerna:
- Gå in i mappen mina bilder.
- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Invitera några stycken nya till att vara med på utmaningen.
- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.



Här är min 6-e bild just nu.



Det är min dotter som doar bakom Sandra Dahlberg då vi är uppe i stugan i Klimpfjäll. Det hade varit look alike tävling, och hon fick gå upp på scenen och sjunga med Sandra. tyvärr hade jag en dålig mobilkamera då, så bilden är ju inte den bästa,,,men min bild nr 6.

Jag har redan haft denna utmaning tidigare och låter den stanna här nu utan att skicka den vidare denna gången. Men alla som känner sig manade får ju givetsvis ta den :)

I livet skiftar värderingarna eftersom åren går.
Vad värdesätter du nu?

En dag när jag var ny på high school såg jag en kille från min
klass, som var på väg hem från skolan.
Hans namn var Kyle.

Det såg ut som om han bar på alla sina böcker.

Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en
fredag?

Han måste vara knäpp'.

Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en
fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte
på axlarna och gick vidare.

När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom.

De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte
krokben så han landade i gruset.

Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär
2 meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i
hans ögon.
Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade
runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät.

När jag gav honom glasögonen sa jag: 'De där killarna är töntar, de
skulle ha en omgång'.

Han tittade på mig och sa: 'Tack så mycket'. Han log med hela
ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte
honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde.

Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför
jag inte hade sett honom förut.

Han sa att han hade gått i privatskola tills nu.

Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker.

Han visade sig vara en riktigt reko kille.

Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner.

Han sa ja.

Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto
mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.

Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker igen.

Jag stoppade honom och sa: 'Gissa om du kommer att bygga feta
muskler om du ska bära den högen varenda dag'.

Han bara skrattade och gav mig halva högen.

Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner.

När vi skulle sluta high school började vi planera för college.
Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till
Duke.
Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet
skulle inte bli något problem.

Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag
hade fått ett fotbollsstipendium.

Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass.

Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst.
Han måste förbereda talet på examensdagen.

Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla
tal.

På examensdagen såg jag Kyle.

Han såg verkligen bra ut.

Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under high
school tiden.

Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han
träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen.

Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk.

I dag var en av de dagarna.

Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag
klappade till honom på ryggen och sa: 'Hej snygging, du kommer att
göra bra ifrån dig!'

Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log.
'Tack', sa han.

När han började, harklade han sig först och började sen prata.
'Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig
igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon,
kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner.

Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän
med någon är den finaste gåva du kan ge någon.  
Jag ska berätta en historia'

Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den
första dagen, då när vi träffades.

Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet.

Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans
mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor
på väg hem.

Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. 'Som tur var,
räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara'.

Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre,
populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick.

Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma
leende.
Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det
leendet.

Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du
ändra en människas liv.

Till det bättre eller till det sämre.

Nu såg jag att det börjar ett hundprogram som är producerat här i Sverige, med en svensk kille som ska ta sig an jobbiga jyckar,,,lycka till säger jag - Inget går upp emot Ceasar :))
Fin vovve,,,,får man klappa på husse?

min påbörjade tavla,,,är ännu inte klar, men börjar ta form.