Skönheten i åldrandet.
Att åldras är något vi alla gör, och vi alla måste göra - även om vi får åldras en kort tid på denna jord,,,eller om vi får åldras väldigt länge,,,så åldras vi sakund för sekund, dag för dag och år efter år.
Tänk vad mycket liv det finns i de fina linjer som kommer i ansiktet,,,som senare kommer att kallas rynkor.
Ett gammlat rynkigt ansikte, med livshistoria! Det är väl härligt att se :-)
Vackra rynkor som vittnar om ett långt liv,,,som ger personen dess personlighet, som ger liv åt ett ansikte.
Skrattrynkor, som visar att man skrattat mycket,,,det är vackert!
Ett vackert gammalt ansikte - med så mycket historia i.
Att åldras med värdighet är vackert - och starkt.
Var stark - älska dina rynkor och åldras värdigt :-)
Du kan ha barnet kvar i dig ändå,,,med pliriga ögon som lyser av nyfikenhet och livslust inramat i underbara rynkor.
Underbara du! Underbara inlägg som alltid..
Jaaaaaa, jag älskar gamla människor med massor med rynkor... och barnasinnet kvar. Helt underbara är de!
Tyvärr ser många inte skönheten i en gammal människa. I rynkorna. Men det, som väldigt mycket, är just det som ger personligheten och karaktären.
Bra inlägg. Särskilt nu när åldrandet ses som fult och man ska vara evigt ung fylld med restyle, botox och silikon.
Det ska synas att en människa har levt. Jag vill inte se ett åtstramat ansikte utan utstrålning. Kramar...
Vida: Tack :-)
Nina: ja, visst är de vackra :-)
Chissra: Ja, det är synd att männsikor inte ser skönheten i åldrandets livsfåror i pannan,,,
Gisan: Verkligen,,,jag vill också se fårade ansikten med livserfarenhet, och skönhet i rynkorna framför ett uppstramat ansikte utan utstrålning.
I dessa rynkor lagras år, dagar, erfarenhet, karaktär och mänsklighet på ett helt magiskt opch ljuvligt sätt. Det är LIVET
kramar
och tack för ett klokt inlägg
Emma
Jag har alltid tänkt mig att jag skulle minsann åldras värdigt precis som du skriver......sen när det kommer till kritan är det inte så lätt.....vad nu "kritan" i ovanstående talesätt betyder.....för mig betyder det just nu att jag inte tycker att livet som relativt nybliven pensionär är lätt. Jag känner mig mindre värd än mina systrar och bröder som sitter kvar i sina tjänsterum och med almanackorna välfyllda......inte blir jag heller glad åt att höra om ännu äldre människors trista matlådor och tidiga nattningar. Jag brukar hävda att ett samhälle som inte tar väl hand om sina barn, sina sjuka och sina gamla inte har rätt att kalla sig civiliserat......och frågan är......?
PS. Vilken väldigt vacker bild du har hittat!
Vad lustigt, jag har de senaste dagarna gått och funderat på just det här med att åldras med värdighet. Och så skriver du om det och verkligen sätter allt på plats
Emma: Tack, ja,,,det är livet :-)
Farymary: Men du vackra kvinna,,,du åldras ju verkligen med värdighet - vacker, smart, kreativ, ödmjuk,,,kan det bli bättre,,,och allt vad du har jobbat ska du vara mer än nöjd med, dina syskon kommer dit de också,,,då vet du hur du ska handleda dem i ett värdigt åldrande,,,och ett vackert härligt åldrande :-)
Maria: :-)) :-) Vad hittligt :-)) Kul.
Tack för dina vackra ord ovan
Sitter ikväll och "leker" med datorn och kom på att googla på en dikt jag hört och läst men tappat bort .....och hittade den på följande länk...läs och njut!
kvinnor" rel="nofollow">http://blogg.passagen.se/isadoraduncan/entry/gamlakvinnor
Ovanstående länk verkar inte fungera. Här kommer "min" dikt i klartext:
Berättelsen om de gamla kvinnorna
Jag älskar gamla kvinnor,
fula kvinnor,
arga kvinnor
de är jordens salt
de äcklas inte
av mänskligt, avfall
de känner frånsidan
av medaljen
av kärleken
av tron
de kommer och går.
diktatorerna uppför sina narrspel
har händerna fläckade
av mänskliga varelsers blod
de gamla kvinnorna står upp i gryningen
köper kött, frukt, bröd
städar, lagar mat
står på gatan med händerna ? i kors tiger
gamla kvinnor
är odödliga
Hamlet kastar sig hit och dit i nätet
Faust spelar en lumpen och löjlig roll
Raskolnikov hugger till med yxan
de gamla kvinnorna är
oförstörbara
de ler överseende
gud dör
de gamla kvinnorna står upp som vanligt
varje dag
i gryningen köper bröd vin fisk
civilisationen dör
de gamla kvinnorna står upp i gryningen
öppnar fönstren
bär ut slaskhinken
människan dör
de gamla kvinnorna
tvättar liket
begraver de döda
planterar blommor
på gravarna
jag älskar gamla kvinnor
fula kvinnor
arga kvinnor
de tror på det eviga livet
de är jordens salt
trädets bark
de är djurens ödmjuka ögon
feghet och hjältemod
storhet och ringhet
ser de i deras rätta dimensioner
anpassade till vardagens krav
deras söner upptäcker Amerika
stupar vid Thermopylae
dör på kors - erövrar kosmos
de gamla kvinnorna går ut i gryningen
på stan
köper mjölk bröd
kött lagar soppa
öppnar fönstren
bara dumbommar skrattar
åt gamla kvinnor
fula kvinnor
arga kvinnor
...
när de dör
flyter ur ögat
en tår
och förenar sig
vid munnen
med en ung flickas leende
Tadeusz Rozewicz, 1921
Tack farymary,,,den var väldigt vacker, och tänkvärd :-)
Jag vll inte bli gammal sur och utspilld mjölk.
Jag vill bli ädelt vin som lagrats länge.
Jag vill vara fin bouqet som smakar lagrat.
Jag vill att rynkorna visar erfarenhet och visdom.
Jag vill att livet syns i mina glada linjer.
Jag vill att ögonen visar samma person som jag alltid varit.
Ögonen ljuger aldrig.
Ögonen är alltid desamma.
Ögonen visar allt man upplevt.
Ögonen ljuger aldrig, de är alltid desamma
hur gammal man än blir.
Mina ögon ska visa att jag levt...
fullt ut.
Mmmmmm,,,,underbart vacker dikt :-) Tusen Tack söta Anne.
Kramizar.
