Skriva och gravera.
En historia berättar om två vänner som gick i en öken. Vid ett tillfälle under turen började de att bråka, och den ena gav den andra en snyting. Han kände sig sårad, men utan att säga något, skrev han i sanden:
"IDAG GAV MIN BÄSTA VÄN MIG EN SNYTING"
De fortsatte att vandra tills de hittade en oas, där de bestämde sig för att ta ett bad. Den vännen som fått en snyting, höll på att drunkna, men blev räddad av den andra vännen. När han hade hämtat sig, graverade han på en sten:
"IDAG RÄDDADE MIN BÄSTA VÄN MITT LIV"
Vännen som hade gett sin bäste vän en snyting och räddat hans liv, frågade:
- "När jag slog dig - skrev du i sanden, och nu graverar du i en sten. Varför?"
Den andre vännen svarade: - "När någon gör oss illa, bör vi skriva det i sanden, där förlåtelsens vindar kan sudda bort det. Men när någon gör gott för oss, bör vi gravera det i sten, så ingen kan sudda ut det."
LÄR DIG ATT SKRIVA DINA "SÅR" I SANDEN OCH GRAVERA DIN "LYCKA" I STEN.
Det tar en minut att möta en speciell människa.
En timme att värdesätta personen.
En dag att älska personen.
Men ett helt liv att glömma den.
Så underbar! Precis vad jag behövde när jag haft min gnälliga och irriterande dag över alla människor som är så ytliga, men som menar så väl i deras okunskap över livets enkla saker som att finnas där för andra!
Kram på dig för att du finns!
:-)) Tack ;-),,, ja, det är svårt ibland när folk vill hjälpa, och så blir det bara fel för att de oftast tror att de måste "göra så mycket" när det bara räcker med att finnas och vara tyst många gånger.
De vänder och vrider och försöker på alla vis, och det enda man vill är att ha en tyst kram kanske,,,
Men alla lär vi oss genom våra erfarenheter,,, så också dom ;-)
Kram tillbax:-)
Riktigt bra berättelse, det stämmer så bra!
Visst är den :-) men ibland är det vÄÄldigt svårt att tänka så ;-) Men man blir nog ödmjukare inför livet vid svåra stunder, och då tror jag att man formas till en bättre människa, och kan se vad som är viktigt :-)
