vindensmelodi

Bara ordet får en att rysa,,,det går kalla kårar längs ryggraden. Varför måste det finnas en så ohygglig sjukdom? Visserligen finns det många ohyggliga sjukdomar - men få med en sådan klang i ordet som cancer har. Bara av att säga ordet cancer tänker man på död och lidande,,,,människor som tynar bort till oigenkännlighet, lider och licer och licer tills de tillslut förlorar kampen.
det finns solskenshistorier också, men de är såååå mycket färre. Idag har ju var och varannan cancer, jag tycker att det kryllar av cancer, den kryper sig närmare och närmare,,,, tätt tätt intill ligger den och väntar. Man undrar ju när man själv ska drabbas,,,det är nästan inte frågan om OM, uton om NÄR man ska drabbas.
När min pappa fick cancer så rasade världen omkring oss,,,, nu har han förlorat för några år sedan, men ordet väcker en så´n vrede i mig att jag knappt kan uttala det. Jag minns när han just hade dött, då ritade mina barn och jag cancer på ett papper,,,och sedan plågade vi teckningen tills det inte fanns någonting kvar av den. Vi rev sönder den, dränkte pappret, gnuggade det på asfalten med skorna, bet och rev i det, spottade på det och klippte sönder det tills det till slut inte fanns något mer papper/cancer kvar :-))  Det var en skön tokig terapi för både barnen och mig. Nu har jag tre nära vänner och släktningar omkring mig som också har cancer. Som sagt det kryper sig närmare och närmare inpå en för var dag som kommer,,,,
det är vidrigt!
Jag tänder ljus för alla de som fått sätta livet till i sin kamp mot cancern, och för alla de som kämpar! Må ni vinna!!!


Bilden kommer från fotoakuten.
http://www.fotoakuten.se